Att bygga muskler.

Vi har fått flera frågor hur vi har gjort för att bygga upp Tage under åren. Han var ju väldigt muskelfattig i början, men har lagt på sig väldigt mycket och är nu betydligt biffigare, även om han säkerligen kommer lägga på sig fler muskelkilon.

Hur har vi gjort för att få honom att lägga på sig då? Den frågan är lite svår att svara på, för vi har nog inte gjort något speciellt, utan han har nog bara allmänt lätt för att lägga på sig. Med Boppen anstränger vi oss mycket mer för att få honom mer musklad och "hullad", utan att han vill lägga på sig speciellt mycket(men vi fortsätter kämpa). Jag tänkte ändå beskriva hur vi tränat och gå in litegrann på foder.

Jag och Anna tror inte på "genvägar" såsom hjälptyglar av olika slag. En fd hopptränare tvingade mig att hoppa och rida Tage med graman när jag var "ung och dum"(eller bara litade på att tränaren visste rätt) och efter det har jag blivit väldigt avskräckt och kommer inte rida någon av mina hästar med hjälptygel igen. Vill man bygga fina muskler är det framför allt viktigt med varierad träning. Jag gillar att jobba mina hästar långa och låga om jag vill att de ska bygga upp överlinjen(de får inte krulla ihop sig). I början kan det vara svårt att få dem att vilja sänka sig självmant i formen, men efter lite träning så brukar det inte vara några problem.

Klättring och studshoppning är också exempel på muskeluppbyggande övningar. Just nu tränar jag Anna mycket på att hon ska kunna variera formen ofta på Tage. Tex ett varv på volten i trav i lång och låg form för att sedan nästa varv plocka upp formen, sätta mer vikt på bakbenen och få mer schvung i steget. Kanonbra övning tycker jag!

Tömlongering/tömkörning är en annan superbra grej att variera ridningen med. Hästen slipper bära upp en ryttare på ryggen, och på marken kan ryttaren tydligt se när hästen arbetar korrekt med musklerna. Superbra för att bygga upp rumpan och ryggen.

Jag är ingen expert på foder, men e-vitamin ska bygga upp muskler och få hästen att återhämta sig bättre. Sen vi började med detta tycker jag att framför allt återhämtningen blivit bättre. Soja och jäst ska också vara bra för hästar som behöver lägga på sig. Viktigast av allt är ändå ett bra grovfoder som innehåller tillräckligt med protein.

Fina killen!


/ Emma

Tips: hur man får upp blicken

Min starkaste sida inom ridningen är min blick. Jag tittar aldrig ner på hästens hals. Dock så har jag gjort det förut, men jag har mitt lilla knep som man kan ta till innan blicken sitter automatiskt.

Jag tänker som så att dressyrbanan också är en liten "hoppbana" där man ska ta sig över olika hinder. Inte sitter väl man och tittar ned på en hoppbana, eller hur? Därför tänker jag att jag vid A ska rida skänkelvikning till B, och vid A så står det ett litet "hinder", alltså där övningen ska påbörjas. När jag ridit upp vid A flyttar jag blicken till sista hindret som står vid B, och när jag tagit mig över det så förflyttas min blick vidare till nästa hinder osv.

Det låter kanske konstigt, men jag lovar att det fungerar! När man sedan vant sig vid att inte stirra på hästens man så behöver man inte alls tänka på detta sättet, utan det gör man av bara farten.


På bilden tittar Emma ner på Tage istället för att planera ridningen.

Det är inte bara bra att ha uppe blicken för att man ska kunna planera sin ridning. Man får också lära sig att lita på sin känsla, samt att det är superbra att inte titta ned på framridningar! Då slipper man krocka med andra hästar och kan då väja i tid. I många fall kan en bra blick bidra till att man får bättre sits överlag.

/ Anna


Stallbacken.com

I det här inlägget tänkte jag tipsa om sida stallbacken.com som har i avseende att samla all information om tävling, både till ryttare och arrangörer.

Jag går alltid in på stallbacken.com när jag behöver lära in nya dressyrprogram då sidan har väldigt bra beskrivande bilder där man tydligt kan se hur vägarna ska ridas.

Ett tips till er där ute som har funderingar på tävling, eller som kanske vill lära in ett nytt dressyrprogram!

/ Emma

Lösgjordhet.

I det senaste numret av Ridsport(som för övrigt var väldigt bra) fortsatte Jan Brinks dressyrskola i takt med utbildningsskalan. Den här gången tog han upp steget lösgjordhet vilket är ett väldigt viktigt steg i utbildningsskalan. Oavsett vilken nivå hästen befinner sig på bör den vara lösgjord för att hålla. Jag tänkte citera lite från artikeln i det här inlägg och ge exempel på lösgörande övningar som nämns i tidningen.

"En spänd häst kan aldrig vara lösgjord... För mig är kombinationen av mental och fysisk avslappning, med bibehållen aktivitet i arbete, illustrationen av den lösgjorda hästen."
"När hästen har huvudet högt och halsen kort utsöndras adrenalin, som är ett stresshormon. När hästen har halsen lång och låg utsöndras endorfiner, som förknippas med välbehag."

Jag och Anna är mycket noggranna med att våra hästar är ordentligt lösgjorda. Tage har kommit en bra bit längre på den vägen än Boppen, men vi kämpar på. Båda två var så kallade "tekannor" när vi fick dem. De jobbade alltså i en alltför hög form och hade svårt att komma ner lång och låg och arbeta med ryggen. För att en häst ska kunna bygga upp muskler på ryggen måste den arbeta i en lägre form. Man behöver såklart inte jobba hästen i denna låga form hela ridpasset, men i början och slutet av ridpasset är att rekommendera.

Tips på lösgörande övningar:


- Trav och galopparbete under lättridning/lätt sits på stora, böjda spår.
- Övergångar.
- Sidvärtsrörelser såsom skänkelvikning och öppna.
- Stora, lugna bakdelsvändningar.
- Arbete över bommar på böjt spår, lägg bommarna i solfjädersform.
- Arbeta på volter, minska och öka.
- Arbeta på volter, flytta hästen i en lätt öppna på voltens öppna del.
- Arbeta på en åttvolt och variera voltens storlek med hästens utbildningsnivå.

Tage i en lång, låg och lösgörande form:


(fetstild text lånad från Tidningen ridsport)

/ Emma

Övning - sitsens betydelse!

På Monica-träningen i söndags red vi denna simpla övning som visade oss hur mycket sitsen inverkar, trots att man i denna övningen bara ändrar på blicken.

Gör såhär: Rid ca 3-4 steg i skänkelvikning. Titta dit du ska och skritta inte med för snabba steg. När du skrittat dessa 3-4 steg i skänkelvikning fortsätter du med samma sidförande hjälper, men istället för att titta dit du ska flyttar du istället blicken och kollar bakom andra axeln. Hästen kommer då(förhoppningsvis) göra en framdelsvändning istället för skänkelvikning.

Till exempel: rider du skänkelvikning åt höger(för vänster sidförande hjälper) så tittar du först åt höger(dit du ska), samla sedan ihop skritten litegrann och flytta blicken så du tittar bakom vänster axel. Hästen kommer istället förflytta sig i en framdelsvändning.

En väldigt bra övning för att få koll på sin sits och dess inverkan! Den kanske inte fungerar för unghästar eller hästar som ännu inte är så välutbildade och förstår de sidförande hjälperna, men har du en häst som du vet kan detta; prova! Verkligen intressant att märka hur mycket blicken kan betyda.

/ Emma

Föreläsning Johan Lundh del 3.

I inlägg 1 av 3 från föreläsningen med hästtandteknikern Johan Lundh tänker jag skriva om olika bett och nosgrimmor.

Nosgrimmor:
- Remontnosgrimma: Denna nosgrimma är den bästa för tändernas skull, då nosgrimman inte ligger an mot några tänder. Detta innebär också att många hästar trivs bra med denna nosgrimma-
- Aachennosgrimma: Denna pressar kinden mot de vassa tänderna(om hästen har några), vilket leder till att det är den "sämsta" nosgrimman även om det är den vanligaste.
- Pullarnosgrimma: En nosgrimma som är helt okej då den inte ligger och pressar på tänderna lika mycket som en aachen.

Bett:
Man ska använda sig av ett bett som man själv/sin häst trivs med. Sträva alltid efter att rida med ett så mjukt bett och så lite hjälpmedel som möjligt(förslagsvis ett vanligt tredelat tränsbett). Ordentlig dressyrridning hjälper i de allra flesta fall, och skarpa bett kan således vara onödiga. Använder man sig av ett för starkt bett vid tex hoppning så kan det leda till att hästen börjar stanna på hinder om ryttaren är för oförsiktig i handen. Bettet bör sticka ut ca 1/2 cm på varje sida. Får hästen sår i mungiporna föreslår Johan att man kan använda sig av stångbett.

Olika bettsorter:
Tvådelat tränsbett
: Mjukt, men kan åka upp mot hästens gom.
Tredelat tränsbett: Också milt. Till skillnad från tvådelat åker detta inte upp mot gommen.
Pessoabett: Ett starkare bett. När man bromsar går det uppåt i munnen och trycker mot lanerna, till skillnad mot ett vanligt tränsbett som trycks bakåt i hästens mun.
Pelhambett: Lite starkare än ett vanligt tränsbett. Det ligger still i munnen och kedjan gör att hästen lyssnar. Nackdelen är att det kan bli svårare att svänga.
Delad stång: Detta bett ger väldigt mycket tryck ner mot munnen, så man bör vara försiktig med detta.
Kulbett: Lite starkare än ett vanligt tränsbett då det är fler brytningar på det. Många trivs på detta och det kan med fördel användas på hästar som blir lite stumma i munnen.
Hackamore: Har blivit lite av ett mode den senaste tiden. När man bromsar blir det en hävstångseffekt. Bettet fungerar genom tryck på nosen. En nackdel med detta bett är att det kan bli svårare att svänga.
Rakt tränsbett: Detta bett i gummivariant är det mildaste man kan använda. Det ger dock ett stort tryck på tungan, vilket inte alla hästar trivs med.

Ett tredelat tränsbett:


Det finns såklart mängder av bett utöver dessa, jag vill bara visa på några exempel.

Tänk på: Att vara försiktig vid bettprovning. Använd inte ett för starkt bett på din häst då den kan överreagera. Man ska kunna hålla i hästens mun lite och kunna rycka till om det behövs. Det är inte alltid bettet som är problemet heller, utan ofta sitter problemet i hästens mun. Regelbundna besök hos en hästtandtekniker löser ofta problem i hästens mun utan att man behöver betsla på den.

/ Emma

Föreläsning Johan Lundh del 1.

I inlägg 1 av 3 från föreläsningen med hästtandteknikern Johan Lundh tänker jag skriva allmänt om hästars tänder.

När hästen är ca 2,5 år fäller den sina mjölktänder. Dessa är mjukare än de "vanliga tänderna" och slits först ner innan kappan faller av. Hästen tappar dessa fram till 4 års ålder.


bildkälla

En vuxen häst har ca 44 tänder, och dessa växer fram tills 8 års ålder. Därefter kommer roten upp, men man behöver inte vara orolig för att tanden ska "ta slut", för det händer inte enligt Johan.

Förutom "standardtänderna" så har hingstar/valacker ett par extratänder som ni kan se på bilden. Dessa kallas "betar" och är ett arv som användes för att kunna slåss med. Update: Betarna är de par tänder i över- och underkäken som sitter bakom "framtänderna".

Vargtänder hör inte till standardtänderna, men många hästar får dem ändå, vilket förr eller senare alltid orsakar problem. Vargtänder är betydligt mindre än hästarnas andra tänder, och sitter nästan alltid där bettet ligger. Detta blir såklart problemfullt då man bromsar mot vargtänderna. Eftersom dessa är så små och inte sitter speciellt hårt fast så gör det ont för hästen när bettet trycker mot dem då de vickas och sätter sig lösare. Ett vanligt beteende hos hästar med vargtänder är att de skakar på huvudet eller ligger på mycket i munnen. Att ta bort en vargtand är ett enkelt ingrepp och smärtfritt för hästen då den för både bedövning och lugnande medel.

I nästa inlägg kommer jag att ta upp olika fel hästen kan ha i munnen, samt vård av hästens tänder.

/ Emma


Clinic - Anders Eriksson

Kom nyss hem från Anders Eriksson-clinicen. Tja, vad ska jag säga? Jag är inget big fan av tömkörning(eller okej, tömlongering), utan gör det mest för att hästarna ska få omväxling i arbetet, så det var i princip Emma som tvingade med mig.

I alla fall så känns det som jag slösat bort 3 timmar av mitt liv. Han visade en unghäst, en häst med ett problem och en MSV-utbildad häst. Man fick verkligen koncentrera sig för att höra vad han sa, han mumlade väldigt mycket. Det var lite samma sak med varje häst, fast på olika nivå då såklart. Nej, det var verkligen inte bra!



/ Anna


Mina tränare!

I det här inlägget tänkte jag presentera mina nuvarande tränare som jag rider för. Jag tränar för 2 tränare i hoppning, och 2 tränare i dressyr.
Mina dressyrtränare:

Carina Sjögren - Carina rider jag och Anna för varannan vecka i ett pass på 30 min. Carina är den tränare jag idag ridit längst för. Hon kom till ridskolan som ridlärare i slutet av -07 har jag för mig, så jag har alltså ridit för henne i drygt 3 år. Med hjälp av Carina har Tage blivit en riktigt fin dressyrhäst, till skillnad från när vi fick honom då han var dåligt musklad och jobbig i dressyren. Carina tävlar idag inte så mycket, utan är istället med ute och är lagledare/coachar min ridklubbs dressyrlag, och väldigt många privatryttare i klubben tränar för Carina. När jag och Anna har någons sorts problem brukar Carina vara den första personen vi söker hjälp av.

Monica Björkdahl -
Jag tränar dressyr för Monica ungefär en gång i månaden, och då brukar jag rida privatlektion i 40 min. Det som är bra med Monica är att hon inte daltar med en, utan är stenhård och man får jobba hela passet. Monica är c-tränare i dressyr(har tävlat svår klass), och bor i Tibro där hon och hennes man har en gård inriktad på träning, uppfödning och försäljning av dressyrhästar. Det man jobbar med mest på Monica-träningarna är att bygga upp hästen, och hon nöjer sig inte förrän problemen under lektionen löst sig.

Mina hopptränare
:

Therese Häggsjö - Jag tränar för Therese varannan vecka, och har gjort det under drygt 2 års tid. Hon är c-tränare i hopp och fälttävlan och har själv tävlat upp till 140 och trestjärnig fälttävlan. Det bästa med Therese är att hon är väldigt förstående mot ryttarna och har man dåligt självförtroende/en osäker häst osv så är Therese superbra att träna för. Hon förklarar på ett bra sätt och jag känner mig alltid trygg på hennes träningar, till och med nu när jag hoppar högre än jag någonsin gjort förut(är rätt höjdrädd egentligen).

Rebecka Tell -
Min andra hopptränare Rebecka är även hon fälttävlansryttare. Hon är c-tränare i fälttävlan och har bl.a ridit YR-EM. Rebecka rider jag för när det finns intresse, ungefär 1 gång i månaden kommer hon till Vara(om det är någon som är intresserad av att träna för henne, kontakta mig så tar vi hit henne). Rebecka är väldigt noggrann med att hästarna ska vara genomridna och lydiga innan man börjar hoppa, och vi brukar ha en gemensam uppvärmning vilket jag tycker är väldigt bra. Vi brukar även träna ryttarens balans endel. Hon är en jättebra tränare som jag även har fullt förtroende för.

/ Emma

Tips: Hur man får en stel häst mjuk.

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av lite tips jag själv brukar använda mig av när jag vill få en häst lösgjord, mjuk, samt få hästen lägre i formen för att den ska arbeta med mer ryggverksamhet.
En häst bör kunna arbetas i både en lägre och en högre form. Att enbart jobba hästen i en hög form är inte bra, och många hästar har en "bekvämlighetsform" som de allra helst arbetar i. Boppen till exempel vill gärna arbeta i en för hög form, och därför har vi jobbat mycket med att försöka få honom att arbeta i en lägre form för att bygga upp sina rygg och rumpmuskler. Han var även väldigt stel i sidorna i början, detta har vi också arbetat med. Nu är han mycket mjukare.
OBS! Att slita och dra i en stel häst hjälper inte för fem öre, utan det skapar bara mer motstånd.
När jag sitter på en häst som är stel och inte vill sänka sig i formen brukar jag:

- Rulla mankammen. Att rulla mankammen innebär att man varierar ställningen på hästen, rider den inåtställd/utåtställd i båda varven. En övning som är toppen om man vill få hästen mjuk och lägre i formen är att ligga på en stor volt i valfri gångart och ständigt ställa om hästen, alltså "rulla mankammen" som är ett begrepp Carina gjort mig väl bekant med.
- Ledande tygeltag. Ledande tygeltag är väldigt effektiva att använda sig av i det här syftet. Glöm bara inte att möta upp med innerskänkeln om du rider på en volt så hästen inte bara går inåt istället för att böja sig. En annan övning som vi brukar göra på Monica Björkdahl-träningarna är att skritta väldigt långsamt och med en jämn rytm ta ett ledande tygeltag så hästen följer det(den ska alltså inte bara böja sig i halsen då). Den övningen är väldigt bra för att få hästen lägre i formen.
- Sidförande rörelser på böjt spår. Att rida sidförande rörelser på böjt spår verkar lösgörande, till skillnad från om man rider exempelvis skänkelvikning på rakt spår som verkar mer samlande. Samma sak går att jämföras med öppna och sluta. Öppna är lösgörande då man använder de liksidiga hjälperna, medan sluta är samlande då man använder de diagonala hjälperna.
Detta var bara några tips som brukar hjälpa bra för mig. Jag tror ändå att känslan hos ryttaren är det allra viktigaste för att få en stel häst mjuk, precis som när det gäller alla andra moment i ridningen. Att rida en stel häst kan vara väldigt frustrerande, och man måste tänka på att alla hästar inte lossnar med en gång. Vissa kan lossna på kanske ett ridpass medan det kan ta betydligt längre tid för andra.

/ Emma

Markarbetesövning

Jag tänkte göra ett inlägg med bom och markarbetesövningar som jag och Boppen gjorde i tisdags.

Vi började med en kontrollövning. 

Ursäkta väldigt fina paintbilder! Vi började i alla fall med att trava in på travbommarna(de tre) - göra halt så fort som möjligt - fatta galopp - över galoppbommen. Man kan självklart ha fler galoppbommar än en. Sedan gjorde jag åt andra hållet så jag började med galoppbommen, vilket kan vara mycket svårare om man har en stark häst.


Sedan gjorde vi denna väldigt klassiska övningen - variera galoppsprången mellan två bommar. En av mina favoritövningar faktiskt! Väldigt rolig. Jag hade drygt 20 meter mellan bommarna och varierade mellan 5-9. Ville egentligen fått både fler och färre men vi lade inte så jättemycket tid på varje övning så det får bli fler gånger helt enkelt!

/ Anna


Visdomsord by Monica Björkdahl.

Monica sa en så himla härlig grej på förra träningen efter att Annica hade sagt att någon tränare sagt till henne "det där kommer aldrig gå att rida i galopp" eller något liknande.

"Det som du kan rida i skritt kan du också rida i trav och galopp, men med en viss fördröjning".

Jag har dock mycket enklare för att rida i galopp än i trav. Galoppen är min favoritgångart att jobba hästarna i, för man märker så tydligt om hästarna är lydiga i den gångarten. Det är ju dessutom mycket enklare att samla och reglera en häst i galopp än i trav. Påminnelse till mig själv: Bli bättre på travarbetet!

/ Emma

Min hopprädsla

Jag tänkte att eftersom Emma skrivit ett inlägg om sin hopprädsla kan jag ju berätta om min också.

Min är likadan, jag blev rädd för att jag ramlat av Tage alltför många gånger. Första gången jag ramlade av var en vecka efter att vi fått hem honom, då jag idiotiskt nog skulle hopptävla, och kraschade in i ett hinder och voltade av honom.


En grymt bra tagen bild dock!

Det konstigaste av allt var att detta skedde i augusti, men det var inte förrän kanske drygt 4-5 månader efter kraschen som jag blev osäker. Jag tror dock att det beror på att jag ramlat av fler gånger och sånt då. Jag var såklart jätteledsen över detta för jag tyckte om Tage så mycket och ville absolut inte att vi skulle sälja honom! Så jag är så himla glad över att vi börjat tävla dressyr istället.

Min hopprädsla handlar egentligen inte om hindrena i sig, utan det är avstånden. Självklart känner jag min sååå mycket tryggare på Boppen än någon annan häst, men jag är osäker på avstånden även på honom ibland. Varför detta då? Jo, dels för att kraschen berodde på att vi kom helt knasigt, landade mitt i oxern, och dels för att jag har ett ganska stort kontrollbehov.

För att träna upp detta så tycker jag det är kanon med småhinder! Även fast man kanske ska rida dressyr så kan man ta fram en bom eller upphöjd bom så att man tränar avstånd. Serier är också jättebra, för då får jag in känslan om hur det är att komma helt rätt. Men jag fokuserar mest på småhindrena och tempot för att kunna reglera och komma rätt.




/ Anna

Hopprädsla.

Då jag vet att det är relativt vanligt bland ryttare att ha hopprädsla så tänkte jag skriva ett inlägg om min hopprädsla, hur jag blev av med den och vilka övningar som är bra att rida om man är hopprädd.

Jag själv var under flera år hopprädd. Det hela började väl egentligen när vi fick Tage och han inte fungerade i hoppningen. Jag har sedan länge tappat bort räkningen på hur ofta han kastat av mig, men många gånger är det, och vissa träningar åkte jag av 3 gånger. Grejen med Tage är ju att han kan bjuda jättefint på ett hinder, men precis när han ska hoppa av så tvärnitar han. Som ryttare är det då inte så lätt att sitta kvar som ni kanske förstår. Pga detta blev jag osäker även när jag satt på andra hästar, även om de var snälla och inte nitade som Tage.

Idag är jag inte längre hopprädd. Anledningen till detta är ingen mindre än Boppen. På hans rygg känner jag mig 100 % säker, för jag vet att han aldrig skulle nita. På hans rygg kan jag hoppa höjder som jag aldrig vågat mig på förut, och för en gångs skull känner jag att hoppningen fungerar riktigt bra. Jag är fortfarande lite nervös när jag ska hoppa Tage eftersom jag inte litar på honom såsom jag gör med Boppen, men eftersom vi bara hoppar Tage lite för skojs skull nu för tiden så är det numera roligt istället för läskigt.

För att bli av med sin hopprädsla så måste man först och främst ta reda på varför man är hopprädd. I mitt fall var det att jag inte ville ramla av Tage och skada mig, och att jag hade svårt att lita på hästarna jag red... skulle de hoppa eller stanna?

När man tagit reda på orsaken är det bara att börja kämpa! Trots att jag var osäker på Tage så hopptränade jag för Therese. Vissa gånger gick det superbra, medan jag andra gånger fick tugga grus och var tillbaks på ruta 1 igen. Det är viktigt att inte sluta hoppa bara för att man är rädd. Inför varje Thereseträning med Tage var jag väldigt nervös, men jag tänkte att "det kommer kännas så skönt när träningen är över", och det gjorde det verkligen. Jag blev nöjd över mig själv att jag kämpat mig igenom träningen, och varje hoppass blev lite lättare att ta sig igenom.

Om man är hopprädd så är det viktigt att ta det lugnt. Man ska aldrig hoppa högre än vad man själv vill, och något som är viktigt är att lita på sin egen magkänsla. Kanske är det bättre att strunta i det sista upphöjda språnget, så man inte förlorar självförtroendet igen och går tillbaks några steg.

Bra övningar för den hopprädda är enligt mig de flesta gymnastikserier där man slipper styra på högre fristående hinder. 5,5an är antagligen den bästa övningen då man inte kan komma fel in(man travar in) eller på oxern efter. Personligen gillar jag inte att travhoppa, så då är det ju bara att länga avståndet i kombinationen och galoppera in istället. Är man hopprädd bör man nog inte ta för lång väg till hindrena heller, för då börjar man tänka alltför mycket och allt blir bara pannkaka(har egna erfarenheter av detta).

Hopprädsla går att övervinna. Jag själv är ju bara ett exempel på detta. Boppen har "gjort mig fri" från rädslan, och det är så skönt. Det är ju superkul att hoppa, men sitter man på hästen och är rädd blir det absolut inte lika roligt. Nu för tiden är jag inte heller rädd för att hoppa andra hästar heller, även om det inte händer speciellt ofta.



/ Emma


Dagens dressyrövning.

Idag red jag ett pass på Tage och han kändes riktigt fin. Red den här övningen som gjorde honom både lydig och mjuk. Jag red endast övningen i galopp, men den går att rida i skritt och trav också.
På bilden har jag ritat övningen i höger varv, det är bara att vända på den för att göra samma sak i vänster varv.
Man börjar med att vid A/C rida skänkelvikning ut mot spåret(så man kommer ut vid B/E) och därefter rider man sluta in mot A/C. När man kommer ut på långsidan kan man göra vad man vill. Jag varierade mellan att öka galoppen och att rida öppna och sluta.
/ Emma

Tips vid samlande rörelser!

Ett bra tips jag kan dela av mig av när du ska rida samlande rörelser, till exempel en galoppsluta på långsidan är att...

höja innerhanden något. Jag har inte tänkt på det tidigare, men fick tipset av Rebecka vid förra träningen, och reflexmässigt samlade Boppen sig mer. Så för er som vill få den lilla extratouchen på slutorna eller allmänt vid samling är detta ett bra tips.

Annars har jag skrivit ett annat mycket läsvärt inlägg här om hur man kan underlätta samlande/ökade rörelser med sin egna vikt genom trampet i stigbyglarna. Det fungerar verkligen superbra då det också blir en reflexmässig rörelse för hästen om man gör rätt. Kolla in det om du inte gjort det tidigare.

Ikväll ska jag för övrigt ta mig an dressyrstövlarna igen, kommer bli en plåga. Blir ett pass på Tage och Anna rider Boppen.

/ Emma

Jan Brinks dressyrskola.

I tidningen ridsport kan man från och med nu i varje jämna nummer läsa om Jan Brinks dressyrskola, i takt med utbildningsskalan. Jag läste den första artikeln igår och tycker den var bra. Normalt sett tycker jag att det mesta som skrivs i Ridsport utbildningsmässigt inte är speciellt givande(det passar mer orutinerade ryttare bättre), men Jan Brinks dressyrskola tycker jag är en väldigt bra idé att skriva om. Tänkte sammanfatta lite givande läsning i detta inlägg.

För er som inte vet vad utbildningsskalan innebär kan ni läsa ett inlägg här där jag skrev om den.

Tre kontrollpunkter som Jan tar upp i artikeln och som är centrala att behärska under varje ridpass är dessa(citerat från Ridsports artikel):
- Spåret: Som ryttare ska du kunna kontrollera hästens fram- och bakdel, rida rakt fram med en rakriktad häst, men även spåra på en volt.
- Takten: Som ryttare ska du kunna förändra rytmen och takten utan att påverka steglängden.
- Steglängd: Som ryttare ska du kunna påverka hästens steglängd utan att förändra takten.

Tycker att dessa begrepp var väl förklarade och det är inte alltid man tänker på att de kan krångla mer än vad man tror. Hur många hästar finns det inte som skjuter in/ut bakdelen, eller som bara springer snabbare(ökar takten) istället för att länga på steget i längningar? Många! Jan säger med glimten i ögat enligt Ridsport att "Kontrollpunkterna, behärskar du dem kan du rida".

Hästen har även tre mentala zoner och dessa är:
- Komfortzonen. Rörelser och arbete i en form som hästen är bekväm med.
- Stretchningszonen. Som ryttare flyttar man fram kraven lite och "stretchar" hästens förmåga. Detta krävs för arr lära hästen nya saker.
- Panikzonen. Hästen förstår inte eller känner sig inte trygg i en given situation.

Även dessa zoner märks väldigt tydligt på hästar. Både Tage och Boppen har olika "komfortformer", där de helst arbetar, och visst får de gå i de formerna när jag erbjuder dem det, men man får inte glömma att "stretcha" deras förmåga så de får arbeta ordentligt och utvecklas(stretchningszonen). Panikzonen brukar sällan Boppen befinna sig i, men Tage hamnar där ibland då han blir lat och inte orkar arbeta, alternativt inte förstår vad ryttaren menar.

Känner ni igen er något, och har ni själva läst artikeln?

/ Emma


Ommuskling!

Något som jag antar att de flesta av oss ryttare har fått erfara är att de hästarna vi rider har en svag och en stark sida, vilket innebär att de brukar vara mjukare/lättare att rida i ett varv.

Tage brukar byta sida väldigt ofta, vilket jag ser som väldigt positivt då han musklar om sig. Han har nog aldrig varit väldigt mycket svårare i något varv, utan alltid varit rätt så jämnsidig vilket är skönt. Detta kanske är ett bevis på att han har väldigt lätt att lägga på sig muskler också, med tanke på hur mycket han har biffat på sig under de åren vi haft honom.

Boppen å andra sidan har länge varit mycket enklare i vänster varv. Jag har avskytt högervarvet då han varit väldigt stel där och dessutom har han skjutit mig snett i sadeln, vilket har lett till att han skjutit ut rumpan. Höger varv har helt enkelt varit jobbigare på honom i drygt ett halvårs tid... men äntligen börjar det hända något! De senaste passen jag ridit har jag tyckt att han varit finare i högervarvet än i vänster varv. Han skjuter inte alls mig lika snett i sadeln heller, och spårar betydligt bättre. Idag när jag tömkörde honom gick han superbra i höger varv och sköt inte ut baken en enda gång. Härligt med framsteg och att han musklar om sig!



Byter era hästar sida ofta? Eller har ni kanske någon som är helt jämnsidig?

/ Emma

Favoritövningen i dressyr!

Här kommer min nuvarande favoritövning i dressyr. Den är verkligen hur bra som helst då man både rider samlande, lösgörande och dessutom måste se till att hästen behåller framåtbjudningen ordentligt.

Denna övning går att rida i samtliga gångarter, men jag brukar rida den i galopp då jag tycker att den är väldigt effektfull och bra där, så därför har jag förklarat hur man ska rida övningen i galopp på bilden också.



Hoppas att ni ser vad som står och att ni förstår lite hur jag menar när jag målat bilden då jag bara gjorde den lite snabbt i Paint, och har väl inte bästa skillsen till det.

Lycka till!

/ Emma


Samla/öka.

Skrev ju igår att jag fick en riktig WOW-känsla under träningen för Rebecka. Hon använde sig av en teknik när hon samlar/ökar som jag tänkte försöka förklara lite i det här inlägget. Dessvärre brukar jag inte vara så bra på att förklara, och det är ju alltid lättare att visa praktiskt än i text, men ska försöka så gott jag kan.


Vi började först i skritt eftersom det är lättast då man får längre tid på sig att känna hur hästen rör bakbenen.
För att samla steget: När man ska samla hästens steg så ska man trampa lite lätt i stigbygeln när hästen sätter ner samma bakben. Tex om man vill samla höger bakben så trampar man lite i höger stigbygel när hästen sätter ner det bakbenet. För att samla bägge bakbenen trampar man ju bara växelvis i höger/vänster stigbygel(men man måste såklart trampa i vänster stigbygel när hästen sätter ner vänster bakben och tvärtom).
För att länga steget: För att länga steget gör man bara tvärtom. Alltså, du trampar i höger stigbygel när hästen sätter ner vänster bakben och tvärtom.

Observera att när jag skriver att man ska "trampa" så menar jag inte att man ska trampa så hårt att sätet åker kana i sadeln, utan det räcker att trampa lite med vristen. Jag kan lova att hästarna kommer reagera ändå. Rebecka sa att detta var någon slags reflex för dem, och det är det säkerligen med tanke på att ingen av oss som red igår har lärt våra hästar detta, utan samlingen/ökningen kom automatiskt så fort vi använde dessa hjälper.

För att få hästen att arbeta ordentligt i samlingen/ökningarna så krävs det såklart mer hjälper än dessa, drivning, förhållningar, sitsen osv, men prova detta med att "trampa". Jag lovar att om ni gör rätt så kommer det att fungera. Det krävs ju en hel del känsla för att få detta att fungera, man måste ju kunna känna när hästen sätter ner det/det bakbenet, men när man väl fått in den känslan så flyter det på bra tycker jag.



/ Emma

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0