Min starkaste sida inom ridningen är min blick. Jag tittar aldrig ner på hästens hals. Dock så har jag gjort det förut, men jag har mitt lilla knep som man kan ta till innan blicken sitter automatiskt.

Jag tänker som så att dressyrbanan också är en liten "hoppbana" där man ska ta sig över olika hinder. Inte sitter väl man och tittar ned på en hoppbana, eller hur? Därför tänker jag att jag vid A ska rida skänkelvikning till B, och vid A så står det ett litet "hinder", alltså där övningen ska påbörjas. När jag ridit upp vid A flyttar jag blicken till sista hindret som står vid B, och när jag tagit mig över det så förflyttas min blick vidare till nästa hinder osv.

Det låter kanske konstigt, men jag lovar att det fungerar! När man sedan vant sig vid att inte stirra på hästens man så behöver man inte alls tänka på detta sättet, utan det gör man av bara farten.


På bilden tittar Emma ner på Tage istället för att planera ridningen.

Det är inte bara bra att ha uppe blicken för att man ska kunna planera sin ridning. Man får också lära sig att lita på sin känsla, samt att det är superbra att inte titta ned på framridningar! Då slipper man krocka med andra hästar och kan då väja i tid. I många fall kan en bra blick bidra till att man får bättre sits överlag.

/ Anna

I inlägg 1 av 3 från föreläsningen med hästtandteknikern Johan Lundh tänker jag skriva allmänt om hästars tänder.

När hästen är ca 2,5 år fäller den sina mjölktänder. Dessa är mjukare än de "vanliga tänderna" och slits först ner innan kappan faller av. Hästen tappar dessa fram till 4 års ålder.


bildkälla

En vuxen häst har ca 44 tänder, och dessa växer fram tills 8 års ålder. Därefter kommer roten upp, men man behöver inte vara orolig för att tanden ska "ta slut", för det händer inte enligt Johan.

Förutom "standardtänderna" så har hingstar/valacker ett par extratänder som ni kan se på bilden. Dessa kallas "betar" och är ett arv som användes för att kunna slåss med. Update: Betarna är de par tänder i över- och underkäken som sitter bakom "framtänderna".

Vargtänder hör inte till standardtänderna, men många hästar får dem ändå, vilket förr eller senare alltid orsakar problem. Vargtänder är betydligt mindre än hästarnas andra tänder, och sitter nästan alltid där bettet ligger. Detta blir såklart problemfullt då man bromsar mot vargtänderna. Eftersom dessa är så små och inte sitter speciellt hårt fast så gör det ont för hästen när bettet trycker mot dem då de vickas och sätter sig lösare. Ett vanligt beteende hos hästar med vargtänder är att de skakar på huvudet eller ligger på mycket i munnen. Att ta bort en vargtand är ett enkelt ingrepp och smärtfritt för hästen då den för både bedövning och lugnande medel.

I nästa inlägg kommer jag att ta upp olika fel hästen kan ha i munnen, samt vård av hästens tänder.

/ Emma

Kom nyss hem från Anders Eriksson-clinicen. Tja, vad ska jag säga? Jag är inget big fan av tömkörning(eller okej, tömlongering), utan gör det mest för att hästarna ska få omväxling i arbetet, så det var i princip Emma som tvingade med mig.

I alla fall så känns det som jag slösat bort 3 timmar av mitt liv. Han visade en unghäst, en häst med ett problem och en MSV-utbildad häst. Man fick verkligen koncentrera sig för att höra vad han sa, han mumlade väldigt mycket. Det var lite samma sak med varje häst, fast på olika nivå då såklart. Nej, det var verkligen inte bra!



/ Anna

Jag tänkte göra ett inlägg med bom och markarbetesövningar som jag och Boppen gjorde i tisdags.

Vi började med en kontrollövning. 

Ursäkta väldigt fina paintbilder! Vi började i alla fall med att trava in på travbommarna(de tre) - göra halt så fort som möjligt - fatta galopp - över galoppbommen. Man kan självklart ha fler galoppbommar än en. Sedan gjorde jag åt andra hållet så jag började med galoppbommen, vilket kan vara mycket svårare om man har en stark häst.


Sedan gjorde vi denna väldigt klassiska övningen - variera galoppsprången mellan två bommar. En av mina favoritövningar faktiskt! Väldigt rolig. Jag hade drygt 20 meter mellan bommarna och varierade mellan 5-9. Ville egentligen fått både fler och färre men vi lade inte så jättemycket tid på varje övning så det får bli fler gånger helt enkelt!

/ Anna

Då jag vet att det är relativt vanligt bland ryttare att ha hopprädsla så tänkte jag skriva ett inlägg om min hopprädsla, hur jag blev av med den och vilka övningar som är bra att rida om man är hopprädd.

Jag själv var under flera år hopprädd. Det hela började väl egentligen när vi fick Tage och han inte fungerade i hoppningen. Jag har sedan länge tappat bort räkningen på hur ofta han kastat av mig, men många gånger är det, och vissa träningar åkte jag av 3 gånger. Grejen med Tage är ju att han kan bjuda jättefint på ett hinder, men precis när han ska hoppa av så tvärnitar han. Som ryttare är det då inte så lätt att sitta kvar som ni kanske förstår. Pga detta blev jag osäker även när jag satt på andra hästar, även om de var snälla och inte nitade som Tage.

Idag är jag inte längre hopprädd. Anledningen till detta är ingen mindre än Boppen. På hans rygg känner jag mig 100 % säker, för jag vet att han aldrig skulle nita. På hans rygg kan jag hoppa höjder som jag aldrig vågat mig på förut, och för en gångs skull känner jag att hoppningen fungerar riktigt bra. Jag är fortfarande lite nervös när jag ska hoppa Tage eftersom jag inte litar på honom såsom jag gör med Boppen, men eftersom vi bara hoppar Tage lite för skojs skull nu för tiden så är det numera roligt istället för läskigt.

För att bli av med sin hopprädsla så måste man först och främst ta reda på varför man är hopprädd. I mitt fall var det att jag inte ville ramla av Tage och skada mig, och att jag hade svårt att lita på hästarna jag red... skulle de hoppa eller stanna?

När man tagit reda på orsaken är det bara att börja kämpa! Trots att jag var osäker på Tage så hopptränade jag för Therese. Vissa gånger gick det superbra, medan jag andra gånger fick tugga grus och var tillbaks på ruta 1 igen. Det är viktigt att inte sluta hoppa bara för att man är rädd. Inför varje Thereseträning med Tage var jag väldigt nervös, men jag tänkte att "det kommer kännas så skönt när träningen är över", och det gjorde det verkligen. Jag blev nöjd över mig själv att jag kämpat mig igenom träningen, och varje hoppass blev lite lättare att ta sig igenom.

Om man är hopprädd så är det viktigt att ta det lugnt. Man ska aldrig hoppa högre än vad man själv vill, och något som är viktigt är att lita på sin egen magkänsla. Kanske är det bättre att strunta i det sista upphöjda språnget, så man inte förlorar självförtroendet igen och går tillbaks några steg.

Bra övningar för den hopprädda är enligt mig de flesta gymnastikserier där man slipper styra på högre fristående hinder. 5,5an är antagligen den bästa övningen då man inte kan komma fel in(man travar in) eller på oxern efter. Personligen gillar jag inte att travhoppa, så då är det ju bara att länga avståndet i kombinationen och galoppera in istället. Är man hopprädd bör man nog inte ta för lång väg till hindrena heller, för då börjar man tänka alltför mycket och allt blir bara pannkaka(har egna erfarenheter av detta).

Hopprädsla går att övervinna. Jag själv är ju bara ett exempel på detta. Boppen har "gjort mig fri" från rädslan, och det är så skönt. Det är ju superkul att hoppa, men sitter man på hästen och är rädd blir det absolut inte lika roligt. Nu för tiden är jag inte heller rädd för att hoppa andra hästar heller, även om det inte händer speciellt ofta.



/ Emma

I tidningen ridsport kan man från och med nu i varje jämna nummer läsa om Jan Brinks dressyrskola, i takt med utbildningsskalan. Jag läste den första artikeln igår och tycker den var bra. Normalt sett tycker jag att det mesta som skrivs i Ridsport utbildningsmässigt inte är speciellt givande(det passar mer orutinerade ryttare bättre), men Jan Brinks dressyrskola tycker jag är en väldigt bra idé att skriva om. Tänkte sammanfatta lite givande läsning i detta inlägg.

För er som inte vet vad utbildningsskalan innebär kan ni läsa ett inlägg här där jag skrev om den.

Tre kontrollpunkter som Jan tar upp i artikeln och som är centrala att behärska under varje ridpass är dessa(citerat från Ridsports artikel):
- Spåret: Som ryttare ska du kunna kontrollera hästens fram- och bakdel, rida rakt fram med en rakriktad häst, men även spåra på en volt.
- Takten: Som ryttare ska du kunna förändra rytmen och takten utan att påverka steglängden.
- Steglängd: Som ryttare ska du kunna påverka hästens steglängd utan att förändra takten.

Tycker att dessa begrepp var väl förklarade och det är inte alltid man tänker på att de kan krångla mer än vad man tror. Hur många hästar finns det inte som skjuter in/ut bakdelen, eller som bara springer snabbare(ökar takten) istället för att länga på steget i längningar? Många! Jan säger med glimten i ögat enligt Ridsport att "Kontrollpunkterna, behärskar du dem kan du rida".

Hästen har även tre mentala zoner och dessa är:
- Komfortzonen. Rörelser och arbete i en form som hästen är bekväm med.
- Stretchningszonen. Som ryttare flyttar man fram kraven lite och "stretchar" hästens förmåga. Detta krävs för arr lära hästen nya saker.
- Panikzonen. Hästen förstår inte eller känner sig inte trygg i en given situation.

Även dessa zoner märks väldigt tydligt på hästar. Både Tage och Boppen har olika "komfortformer", där de helst arbetar, och visst får de gå i de formerna när jag erbjuder dem det, men man får inte glömma att "stretcha" deras förmåga så de får arbeta ordentligt och utvecklas(stretchningszonen). Panikzonen brukar sällan Boppen befinna sig i, men Tage hamnar där ibland då han blir lat och inte orkar arbeta, alternativt inte förstår vad ryttaren menar.

Känner ni igen er något, och har ni själva läst artikeln?

/ Emma

Här kommer min nuvarande favoritövning i dressyr. Den är verkligen hur bra som helst då man både rider samlande, lösgörande och dessutom måste se till att hästen behåller framåtbjudningen ordentligt.

Denna övning går att rida i samtliga gångarter, men jag brukar rida den i galopp då jag tycker att den är väldigt effektfull och bra där, så därför har jag förklarat hur man ska rida övningen i galopp på bilden också.

Hoppas att ni ser vad som står och att ni förstår lite hur jag menar när jag målat bilden då jag bara gjorde den lite snabbt i Paint, och har väl inte bästa skillsen till det.

Lycka till!

/ Emma

Skrev ju igår att jag fick en riktig WOW-känsla under träningen för Rebecka. Hon använde sig av en teknik när hon samlar/ökar som jag tänkte försöka förklara lite i det här inlägget. Dessvärre brukar jag inte vara så bra på att förklara, och det är ju alltid lättare att visa praktiskt än i text, men ska försöka så gott jag kan.


Vi började först i skritt eftersom det är lättast då man får längre tid på sig att känna hur hästen rör bakbenen.
För att samla steget: När man ska samla hästens steg så ska man trampa lite lätt i stigbygeln när hästen sätter ner samma bakben. Tex om man vill samla höger bakben så trampar man lite i höger stigbygel när hästen sätter ner det bakbenet. För att samla bägge bakbenen trampar man ju bara växelvis i höger/vänster stigbygel(men man måste såklart trampa i vänster stigbygel när hästen sätter ner vänster bakben och tvärtom).
För att länga steget: För att länga steget gör man bara tvärtom. Alltså, du trampar i höger stigbygel när hästen sätter ner vänster bakben och tvärtom.

Observera att när jag skriver att man ska "trampa" så menar jag inte att man ska trampa så hårt att sätet åker kana i sadeln, utan det räcker att trampa lite med vristen. Jag kan lova att hästarna kommer reagera ändå. Rebecka sa att detta var någon slags reflex för dem, och det är det säkerligen med tanke på att ingen av oss som red igår har lärt våra hästar detta, utan samlingen/ökningen kom automatiskt så fort vi använde dessa hjälper.

För att få hästen att arbeta ordentligt i samlingen/ökningarna så krävs det såklart mer hjälper än dessa, drivning, förhållningar, sitsen osv, men prova detta med att "trampa". Jag lovar att om ni gör rätt så kommer det att fungera. Det krävs ju en hel del känsla för att få detta att fungera, man måste ju kunna känna när hästen sätter ner det/det bakbenet, men när man väl fått in den känslan så flyter det på bra tycker jag.



/ Emma