Emmas tankar om blogg, youtube och instagram

Vad roligt att Annas inlägg Dör bloggarna ut? har fått så mycket respons! Eftersom det är ett intressant ämne tänkte jag skriva lite om mina tankar kring bloggar, youtube och instagram, så ni får veta mina tankar kring det hela :)

Precis som Anna så tycker jag det är tråkigt att intresset för bloggar verkar ha minskat. Jag har läst bloggar i så många år nu, och även bloggat i många år. I takt med att youtube har växt så har också bloggarnas storhet minskat. Personligen så föredrar jag bloggar framför youtube alla gånger. Det är lättare att läsa bloggar när som helst, medan jag måste mer "ta mig tid" att titta på de få youtubekanaler jag prenumererar på. Jag har helt enkelt aldrig riktigt förstått mig på grejen med youtube, vloggar osv, för jag tycker sällan dessa är intressanta eller sevärda. Därför är det roligt att så många faktiskt prenumererar på oss och verkar uppskatta det vi gör. Jag tycker det är superkul att producera youtubevideos, men tycker det är mindre kul att se andras videos, kort och gott. 

Numera konsumerar jag betydligt färre sociala medier mot vad jag gjorde förr, eftersom jag inte tycker det finns så mycket som faller mig i smaken längre. Förr i tiden läste jag alla storbloggar, medan jag numera inte läser någon. Jag tror jag läste kanske... 40 bloggar förr i tiden, och idag läser jag typ 5-6 stycken som alla har en tydlig nisch (läser inga "vardagsbloggar" längre). Det märks att många har tappat stinget och att många läsare har övergått till andra sociala medier.

För vår egen del måste jag säga att vi ändå har lyckats hålla igång bloggandet bra genom åren, och jag tycker att vi har en bra balans på våra sociala medier. Vi har överlag väldigt aktiva följare, jämfört med andra som har lika många eller fler följare än oss. På instagram får vi en betydligt större andel likes och kommentarer jämfört med andra, och vi får fortfarande många kommentarer och respons här på bloggen. Våra tittare på youtube är också väldigt aktiva, och vi uppskattar verkligen all respons vi får på våra sociala medier! Mycket respons gör att vi blir mer motiverade till att publicera bra material helt enkelt, och eftersom vi har en så god stämning på våra sociala medier blir det ännu roligare.

Personligen vill jag verkligen inte sluta blogga, även om det har blivit roligare med youtube då vi ständigt växer där och det är en växande social medie. Jag tycker bloggar, youtube och instagram är bra på olika vis. Eftersom vi delvis jobbar med våra sociala medier är det viktigt för oss att vara aktiva på alla tre sociala medier. Bloggen är nog den bästa källan för många potentiella kunder (företag) att nå ut, eftersom budskap och produkter många gånger kommer fram till publiken bättre i text och bild än i video. Det är lätt att länka det som behövs, och alla läsare ser det nya inlägget direkt. På youtube klickar ju inte alla tittare sig in på alla filmer, utan de kan välja mer vad de vill konsumera. I en blogg måste du i alla fall scrolla dig förbi det inlägget du kanske inte vill läsa. På youtube kan kunderna (företagen) istället synas lite mer detaljerat då många produkter gör sig bättre i film och det går att visa dem bättre och även väva in ens egna personlighet i klippen. Det gäller att göra reklam för rätt produkt i rätt social medie helt enkelt :) För vår del tjänar vi helt klart mest pengar på annonsintäkter via youtube, men däremot tjänar vi mer pengar på sponsrade inlägg via bloggen eftersom företag inte riktigt har "hittat" till youtube ännu. Instagram är en perfekt källa för oss att dela med oss av våra liv och uppdatera om "snabba nyheter" som når ut till många (vi båda har över 17.000 följare på instagram så många av de som följer oss på blogg & youtube ser även det vi lägger ut där).

 
Sådär, det var lite mer tankar från min sida! Både personligt men också "affärsmässigt" som kanske ger ett litet annat perspektiv på sociala medievärlden :) Ni får gärna kommentera era egna tankar också!

/ Emma

Ryktpåse eller ryktlåda?

När vi började med hästar så fanns det, vad jag vet, bara ryktlådor eller hinkar att ha alla borstar och sådana grejer i. Jag minns för övrigt känslan över att skaffa sin första ryktlåda med egna borstar, det kändes stort. 

Jag och Emma hade ryktlåda fram tills för några år sedan, då köpte vi en ryktväska. I ärlighetens namn så köpte jag en sådan bara för att jag tyckte den var snyggare. Men efter något/några år, när den ändå gick sönder, så insåg jag att den var sjukt opraktisk och skaffade en ryktlåda igen. Man hittar ju fasen ingenting i en ryktpåse! I alla fall inte i den vi hade. Så vi föredrar ryktlådor. Förutom att förvara borstar, saxar och allt sånt så kan man ju vila rumpan på den, bara det är ett stort plus i kanten ;)

Vad har ni - ryktlåda eller ryktpåse? Eller kanske något annat? :) 
 
 

Bildkällor; ryktlåda, ryktpåse.

/ Anna

Tisdagssnack

Hej allihopa! Idag ville Mr. Bopps komma in från hagen, så det blev ridning av idag istället :) Jag körde ett lite lättare dressyrpass med fokus på att få loss hans stela bogar. Till en början kändes han väldigt stel, men efter mycket jobb med öppna och förvänd galopp i slutet kändes han riktigt bra. Den förvända galoppen var stampig och härlig, så även om känslan inte var så bra i början fick jag avslutat bra :) Imorgon blir det nog en uppföljning på dagens pass och då kommer jag nog rida ett längre pass.

Kollade ni på idrottsgalan igår? Jag och Anna tittade tillsammans med två kompisar, och vi blev så himla glada när Peder vann Jerringpriset! Hans tal tycker jag var riktigt bra också. Det gav andra insyn i hur hästsporten är och var både vackert och intressant. Vilken idrottsman och hästkarl han är alltså! 

Jag förstår dock inte hur alla "utomstående" kunde bli så förvånade över att Peder vann. Själv var jag övertygad om att han skulle hamna i final och antagligen också vinna, men ville inte säga något i förväg för att jinxa det hela ;) Så tror jag att nästan hela ridsport-Sverige kände. Ridsporten hade ju bara de senaste åren haft två nominerade till Jerringpriset varav en vann och en kom tvåa, så Peder borde egentligen ha varit en lågoddsare hos spelbolagen inför årets gala. Men, som vanligt underskattar journalister och idrottsintresserade människor hur stort intresset för ridsport är i Sverige. Det finns runt en halv miljon utövare av ridsporten i Sverige, och dessutom ett enormt intresse av hästar/ridsport på sociala medier. Självklart sprids det då som en löpeld när en ryttare blir nominerad till Jerringpriset. Eftersom vi ryttare inte har någon chans till att vinna ett jury-baserat pris på idrottsgalan (pga att allmänheten inte tycker att ridsport är en sport/inte förstår vår sport och prestationerna i den) går vi såklart all in när det kommer till att rösta på våra representanter som blir nominerade. Vi är bra på att stötta varandra inom sporten, och vi är trötta på att folk ser ner på vår sport. I sådana här situationer kan vi visa precis hur starka vi är, och hur stort intresset för ridsport är i Sverige!

Så fort Peder vann visste jag att han skulle få ta mycket skit i media, precis som Roffe fick göra 2012. Jag är dock övertygad om att Peder har tillräckligt med skinn på näsan för att skita i allt negativt som skrivs om honom, och istället kanske tycker det är lite kul att hans framgång retar ögonen ur vissa. Det är bara så ironiskt att de på galan pratade om allt hat som Lena Sundqvist utsatts för och uppmanade till mer pepp och stöttande inom idrottsvärlden, men så fort en ryttare vinner Jerringpriset börjar det hatas och gnällas igen. Men, det är klart... ridning är ju ingen sport ;)

 
/ Emma