Ryktpåse eller ryktlåda?

När vi började med hästar så fanns det, vad jag vet, bara ryktlådor eller hinkar att ha alla borstar och sådana grejer i. Jag minns för övrigt känslan över att skaffa sin första ryktlåda med egna borstar, det kändes stort. 

Jag och Emma hade ryktlåda fram tills för några år sedan, då köpte vi en ryktväska. I ärlighetens namn så köpte jag en sådan bara för att jag tyckte den var snyggare. Men efter något/några år, när den ändå gick sönder, så insåg jag att den var sjukt opraktisk och skaffade en ryktlåda igen. Man hittar ju fasen ingenting i en ryktpåse! I alla fall inte i den vi hade. Så vi föredrar ryktlådor. Förutom att förvara borstar, saxar och allt sånt så kan man ju vila rumpan på den, bara det är ett stort plus i kanten ;)

Vad har ni - ryktlåda eller ryktpåse? Eller kanske något annat? :) 
 
 

Bildkällor; ryktlåda, ryktpåse.

/ Anna

Tisdagssnack

Hej allihopa! Idag ville Mr. Bopps komma in från hagen, så det blev ridning av idag istället :) Jag körde ett lite lättare dressyrpass med fokus på att få loss hans stela bogar. Till en början kändes han väldigt stel, men efter mycket jobb med öppna och förvänd galopp i slutet kändes han riktigt bra. Den förvända galoppen var stampig och härlig, så även om känslan inte var så bra i början fick jag avslutat bra :) Imorgon blir det nog en uppföljning på dagens pass och då kommer jag nog rida ett längre pass.

Kollade ni på idrottsgalan igår? Jag och Anna tittade tillsammans med två kompisar, och vi blev så himla glada när Peder vann Jerringpriset! Hans tal tycker jag var riktigt bra också. Det gav andra insyn i hur hästsporten är och var både vackert och intressant. Vilken idrottsman och hästkarl han är alltså! 

Jag förstår dock inte hur alla "utomstående" kunde bli så förvånade över att Peder vann. Själv var jag övertygad om att han skulle hamna i final och antagligen också vinna, men ville inte säga något i förväg för att jinxa det hela ;) Så tror jag att nästan hela ridsport-Sverige kände. Ridsporten hade ju bara de senaste åren haft två nominerade till Jerringpriset varav en vann och en kom tvåa, så Peder borde egentligen ha varit en lågoddsare hos spelbolagen inför årets gala. Men, som vanligt underskattar journalister och idrottsintresserade människor hur stort intresset för ridsport är i Sverige. Det finns runt en halv miljon utövare av ridsporten i Sverige, och dessutom ett enormt intresse av hästar/ridsport på sociala medier. Självklart sprids det då som en löpeld när en ryttare blir nominerad till Jerringpriset. Eftersom vi ryttare inte har någon chans till att vinna ett jury-baserat pris på idrottsgalan (pga att allmänheten inte tycker att ridsport är en sport/inte förstår vår sport och prestationerna i den) går vi såklart all in när det kommer till att rösta på våra representanter som blir nominerade. Vi är bra på att stötta varandra inom sporten, och vi är trötta på att folk ser ner på vår sport. I sådana här situationer kan vi visa precis hur starka vi är, och hur stort intresset för ridsport är i Sverige!

Så fort Peder vann visste jag att han skulle få ta mycket skit i media, precis som Roffe fick göra 2012. Jag är dock övertygad om att Peder har tillräckligt med skinn på näsan för att skita i allt negativt som skrivs om honom, och istället kanske tycker det är lite kul att hans framgång retar ögonen ur vissa. Det är bara så ironiskt att de på galan pratade om allt hat som Lena Sundqvist utsatts för och uppmanade till mer pepp och stöttande inom idrottsvärlden, men så fort en ryttare vinner Jerringpriset börjar det hatas och gnällas igen. Men, det är klart... ridning är ju ingen sport ;)

 
/ Emma

Tages förändring genom åren

Emma skrev ju ett inlägg om Boppens förändring genom åren, så jag tänkte att jag skulle skriva ett om Tage också!

Vi köpte Tage 2007 när han var 7 år gammal från en privatperson i Varbergområdet. Hon i sin tur hade ägt Tage sen han var 4 och var den som red in honom, så han har bara vart hos två ägare förutom uppfödaren :) Tage är en extrovert häst, så han var väldigt social och framåt när han kom och i humöret/sinnet är han väldigt likvärdig då som nu. Möjligtvis att han känns lite mer hemma och fridfull nu när vi flyttat till gård.
 
Ridmässigt har det verkligen varit en resa uppför och nedför. Det hela började med att vi kraschade in i ett hinder på tävling typ en vecka efter att vi fått hem honom. Dock tröt varken mitt, Emmas, eller Tages självförtroende efter detta, utan vi tränade på i både hoppning och dressyr. Emma tävlade en del och vissa gånger gick det bra medan vissa gånger blev det uteslutning. Efter något år så började vi träna mer dressyr och tack vare det så utvecklades hans gångarter något enormt! När vi ägt honom i ett par år så lade vi hopptävlingarna på hyllan och tävlade dressyr istället. Hoppade hemma bara för omväxlings skull. 

Sen har vi haft våra otursår. Han har varit en del skadad eftersom vi inte vågade rida ut på honom(ledde till inflammationer) eftersom han reste sig, backade ner i diken och var allmänt farlig både mot sig själv, medtrafikanter och oss som red. När han blev friskförklarad 2013 så tog jag tjuren vid hornen och redde ut uterittsproblemet. Sen dess har han varit pigg och fräsch! 

Däremot så märks det på honom att han är äldre nu. Han har en del pålagringar i kroppen som vi måste ta hänsyn till och lyssna på varje dag, men än så länge känns det bra. Dock är han lite stelare nu än för några år sedan, så nog märks det att han blir äldre. Så länge han känns fräsch och är glad(well, det är ju Tage vi pratar om, men hyfsat glad, haha) så kommer han få fortsätta arbeta. Den dagen som det märks av tydligt kommer han få bli pensionär/promenadhäst. Men jag hoppas att det kommer dröja länge innan dess :) 

 
Tage när han kom till oss, augusti 2007. 

Två bilder från sommaren/hösten 2016.
I år har vi haft Tage i 10 år. Helt galet! Och hos oss kommer han få stanna livet ut ♥ 

/ Anna-