Busbloggaren :)
Då var busbloggaren i farten ytterligare en gång. Emma och Anna är ju som alla redan vet i Cypern och gottar sig. "Hästtrogen" som jag är brukar jag kika in på systrarnas blogg och kika lite trots allt. Nu helt plötsligt var den lösenordsskyddad vilket jag vet att de inte vill ha så jag gick in och tog bort detta.
Varför vet jag deras lösenord då?
Jo, för Emma är inte alltid så smart som hon framstår. När vi gick i gymnasiet krånglade min inloggning till skolan och vi orkade aldrig gå till datateknikerna och fixa detta, så Emma logga helt enkelt in på Annas inlogg och jag tog Emmas och fick därmed hennes lösenord. Fem minuter efter jag fått de kläcker hon ur sig hur smart det är att ha samma lösenord överallt, och där fick jag lösenordet till alla hennes konton. Men hon vet även mina, och vanligtvis loggar iallafall jag såklart inte in här. Men eftersom de inte själva kan ändra så hjälpte jag till lite.
Emma & Anna, hoppas ni har det riktigt bra o härligt väder (och att ni inte blir griniga på mig ;) )
Sofia gästbloggar.
Tjenare bloggen! Så kanske man bara kan skriva om det är ens egen blogg? Hmm, i alla fall, detta är Sofia, Ramonas mycket stolta ägare.
Vart ska jag börja? Jag köpte Ramona vintern 2007 och då var hon bara fyra år. Det hon kunde var väl skritt och trav, inte så mycket mer. Mitt mål från början var väl att ge henne en grundutbildning och ett bra hem med mycket kärlek. Tiden gick och för inte så länge sen kände jag att hästar inte var något jag egentligen ville hålla på med, i alla fall inte det där hela ansvaret med egen häst och så. Innerst inne visste jag att Ramona skulle behöva en annan ryttare att utvecklas med, eftersom jag själv inte har så höga krav, inte är så duktig och gillar att bara rida när jag själv tycker att det är kul. Jag blev glad när andra red henne och kunde se vilken kapacitet hon egentligen hade men som jag oftast inte kunde få fram hos henne. Jag älskar Ramona till 10000000000000000 (det går inte att beskriva) för att hon är så genomgo och när man är med henne eller bara pratar med henne och tittar in i hennes mörka ögon så förstår man att hon förstår.
Sedan blev det lite komplikationer hemma och vi var tvugna att så fort som möjligt byta hem, och jag kunde inte komma på ett bättre ställe för Ramona att vara uppstallad än hos Anna och Emma, där hon skulle få tränas och ha det bra. Men det är väl bara sånt som händer i drömmar tänkte jag. Då skulle jag ha kvar henne, nära och på ett underbart ställe med underbara människor och hästkompisar. Anna och Emma skulle utveckla henne och ge henne den tid hon verkligen förtjänade! Tid att tränas hårt, utvecklas, bli den ponny jag alltid ville ha, och senare komma ut till försäljning. Och jag är så SJUKT glad att detta hände för jag vet att Ramona STORTRIVS
Som ni säkert redan har läst i inlägget där jag igår (tisdags) red henne i gräspaddocken. Jag blev så glad för jag kände att Ramona verkligen hade fått bort de fel jag hade lärt henne, och hon kändes inte bara som en underbar ponny, utan min drömponny. Jag har nog aldrig varit så stolt. Så jag är evigt tacksam, tack Anna och Emma för att ni finns och hjälper mig med min Ramona! Tack för allt!
/ Sofia
Vill du blogga på SM?
Alla som vill ha en chans att komma till Islandshäst SM och blogga live därifrån,
skriv ett mail till SWEETON@LIVE.SE
Din blogg måste inte handla om Islandshästar,
eller hästar i huvud taget för den delen.
Men självklart är det ett plus.
Mailet ska innehålla:
En länk till bloggen.
Erat besökarantal per dag + bevis (exempelvis en print)
En kort text om vad ni är för personer, samt vad bloggen handlar om.
Hur ofta ni uppdaterar.
Läs mer om SM här: http://www.islandshastsm.se/
/ http://isbitarna.se
Busbloggaren del 2
Efter Emmas fina inlägg var jag bara tvungen att skriva ytterligare ett businlägg.
Hon ska alltså försöka tvinga upp mig på en hästrygg. Jag har redan varit i stallet och ridit fast en ridskolehäst och med klassen som Emma lurade oss till. De allra flesta tyckte att det var roligt men jag ska säga att det var verkligen skräck blandad förtjusning för min del. Jag var aningens rädd, vilket säkertligen hästen kände av så den hade ju kunnat göra precis vad den ville med mig. Det var inte jag som red hästen utan den red mig tänkte jag skriva men kom på att det blev väldigt spännande. Men man säger ju så när det gäller hundar, det är inte jag som går ut och går med hunden utan den går ut och går med med (när hunden drar och gör som den vill) Så var i alla fall fallet att jag tror hästen verkligen kände av att jag skraj. Då kan vi lägga till att den hästen var van vid ovana ryttare eftersom det är en ridskolehäst vilket inte Tage är och hon tror alltså att jag ska våga sätta mig på den bjässen.
Det enda jag egentligen vill är ju att få se super-mega-skit-stora-nya-hästen. Vi får helt enkelt se hur detta går, till stallet kommer jag troligtvis i alla fall komma för jag har aldrig någonsin sett en sådan stor häst. Men sen om jag kommer upp på en hästrygg får vi se.
Här har ni en snyggis bild på EmsiPemsi som inte riktigt vet hur man gör hårdrockshanden ;)
Jag kan ju göra nästa uppdatering efter min vistelse i stallet.
/ Busbloggaren i farten ännu en gång
Karin gästbloggar!
Hej alla Emmas läsare.
Mitt namn är Karin Warnmark. 17 snart 18 år gammal. Har känt Emma i några år då vi tävlade för samma klubb förut, Varaortens RF. Numera rider jag för Alingsås RS. Går idrottsprogramet inriktning ridsport i Trollhättan, en väldigt intressant linje då vi läser näringslära, idrottspsykologi, idrottsmedicin mm utöver de vanliga kärnämnena.
Bor på en liten hästgård några mil norr om Trollhättan. Hemma på gården finns såklart mina två d-ponnyer Twiggy och Önnarps Darkwin. Min hopp ponny Twiggy har jag ägt sen juli -07 och vi har utvecklats enormt under denna tid. Hon är welsh/halvblod och vi tävlar inte jättehögt då jag tyvärr är försiktig i hoppningen efter en ridolycka. Hennes farfar, Littleboy, har gått internationell hoppning och jag är glad att Twiggy fick sin hoppförmåga efter honom. Darkwin eller ”Dacke” som han kallas har jag ägt i ett år och tillsammans tävlar vi dressyr. Han är renrasig connemara e: Aladdin, ue: Rolls Royce. Förra året gick vi från LC på klubbnivå till LA på lokalnivå på drygt åtta månader. Är väldigt nöjd med det med tanke på att jag har haft han en så kort period och var relativt ny på tävlingsbanorna. Tyvärr har jag en ganska allvarlig förslitningsskada i axeln och som det ser ut nu måste vi sälja honom då den aldrig vill bli bättre. Om den blir bättre kommer vi gå upp och tävla regionalt nu i vår, vara med i klubbens div ll lag och antagligen blir det även div l. Det är trots allt mitt sista ponnyår och jag vill göra det bästa av det. 
Övriga intressen är träning och hälsa samt att umgås med vänner. Men som de flesta vet tar hästarna mycket tid och man hinner inte med så mycket mer med tanke på allt skolarbete våra kära lärare glatt delar ut till oss.
I min blogg skriver jag mycket om mina två hästar, vår tävling och träning men även om utrustning till hela ekipaget, ridövningar, debattinlägg samt mycket om ryttarens egna mentala och fysiska hälsa då jag tycker det är intressant och viktigt. Har även haft flera bloggtävlingar. Har just nu också en speciell kategori som heter ”Göteborg horse show” med tanke på att det snart är dags för årets bästa hästfest. Där skriver jag det mesta om tävlingarna samt mässan och även om mina egna erfarenheter från tidigare år.
Det var väl det. Ni får gärna kika in på min blogg om ni tycker det jag skrev här ovanför lät intressant. Måste passa på att berätta att Emma har ridit min lilla Dacke en gång, precis när vi hade köpt honom och jag tror nog att hon gillade honom, haha ;D. Själv tycker jag att Tage är en riktig snygging!
Ha det gött!
//Karin, http://warnmark.blogg.se
Busbloggaren i farten
Emma är min kompis och hon är aningens klumpig ibland. Min inloggning till skolans datorer fungerar inte så jag brukar låna Emmas så lånar hon Annas (hennes syster) inloggning. Jag fick reda på Emmas lösenord till skolans inloggning, vad bra tänkte jag då slipper jag fråga varenda gång. Två minuter senare berättar Emma att hon har samma lösenord överallt utan att tänka på att jag visste vad hon hade för lösen. Smart va?
Så bara för att retas lite så går jag in på hennes blogg utan hennes vetskap och busar och skriver ett inlägg. Jag vet inte vad jag ska skriva för jag är inte det minsta hästintresserad, Emma lurade med klassen att rida på en friluftsdag och det är inte många gånger jag varit räddare än så. Fråga Emma hur "duktig" jag var.
Fortsätt läsa Emmas blogg för den är mycket ärlig och fin. Hon tycker verkligen om sin fina häst :)
// Nathalie "busbloggaren"
