När jag har tråkigt så brukar jag roa mig genom att läsa de gamla inläggen i bloggen. Det är ganska intressant att läsa om vad vi gjorde för ett år sedan eller vad det var för diskussionsämnen vi skrev om då. Faktum är att det finns en hel del inspiration att hämta även i gamla inlägg så det är kul att gotta sig i old stuff ibland också.

Ni som har bloggar och som har bloggat ett tag, brukar ni också gå tillbaks i arkivet och läsa era gamla inlägg?

/ Emma

... Det finns tre saker som jag stör mig på något otroligt, och som är väldigt vanligt här i "hästbloggvärlden" och det är:

Här kommer en liten uppföljare till mitt inlägg jag skrev för ett par dagar sedan om Denis Lynch som ramlade av utan hjälm på ärevarvet i La Baule(källa tidningenridsport.se). 

- Jag har en fraktur på revbenen och har fått sy i huvudet och på armbågen. Han kastade sig åt vänster, och eftersom han är så liten så fanns det ingen annanstans än neråt för mig att ta vägen, säger Lynch till Horse and Hound

Ja, vad ska man säga. Han hade ju en väldans tur med tanke på hur illa det kunde ha gått. Huvudet ska man vara rädd om, så kanske har Lynch lärt sig sin läxa nu och behåller hjälmen på i framtiden. "Tradition" eller ej, själv tycker jag bara det är löjligt och onödigt att männen ofta tar av sig hjälmen efter en bra runda eller på ärevarven. 




/ Emma

Här om dagen så friserade jag Boppen. Jag klippte av nästan 1/3 av hans man för den hade blivit så lång. Det blir ju så när man inte tävlar/tränar, då bryr man sig inte lika mycket om utseendet ;) Här är två före- och efterbilder. Dessvärre är de tagna i en sjukt dålig vinkel så det syns knappt att jag har klippt honom.

Under dagens tävlingar i La Baule så föll irländaren Denis Lynch av under ärevaret. Till saken hör att han red utan hjälm(som många män gör under ärevarv) och landade på huvudet. Han fick föras med ambulans till sjukhus, men mer rapportering om hur allvarliga skadorna var finns inte än(enligt Hästmagazinet). 

Här är filmen när Lynch faller av:



Förhoppningsvis har han och andra lärt sig en läxa av den här händelsen. Det är sjukt onödigt att rida utan hjälm, i synnerhet vid ärevarv eftersom många hästar blir väldigt taggade då. 

/ Emma

Mitt första pass på Boppen nu efter hans skada var så härligt. Det var ungefär två månader sen vi red honom sist, men trots att var ett tag sedan så kände jag mig verkligen hemma så fort jag kom upp på hans rygg. Allt kändes precis som innan skadan, förutom att jag inte fick galoppera eller trava(förutom ett par varv). 

Ridningen av ens egna hästar sitter verkligen i ryggmärgen. Jag vet precis vilka hjälper jag ska använda mig av till Boppen och Tage för att de ska gå som bäst, och det är härligt att den känslan sitter i trots att man inte har ridit sin häst på länge. Det är ju väldigt stor skillnad på Tage- och Boppenridningen och det skiljer 20 cm i mankhöjd mellan dem, men det kändes ändå inte det minsta konstigt att komma upp på en så stor häst igen. Jag kände mig bara hemma!

♥


Finns det någon som känner igen sig i denna underbara känsla?

/ Emma

Ibland så får jag frågor om det inte är svårt med relaterade avstånd osv på tävling med Boppen eftersom han är så stor. I det här inlägget så tänkte jag skriva lite om vad jag tycker om just detta.

Boppen är en stor häst på ungefär 1.82m i mankhöjd. Trots sin storlek så är han väldigt smidig vilket underlättar enormt när det kommer till just relaterade avstånd på tävling och jag ser inget negativt med att han är så stor som han är. Eftersom han dessutom är väldigt välriden så kan jag utan problem kontrollera galoppen både fram och tillbaks inne på hoppbanan.

Visst har han större galopp än de flesta hästar han tävlar mot, men jag kan ändå utan problem gå på samma antal galoppsprång i de relaterade linjerna som de med mindre hästar gör. Ibland, om det är längre relaterade avstånd, så kan jag ta bort ett språng, men oftast så går jag på de sprången som man "ska" göra. 

När vi fick honom så hade jag dock väldiga problem med kombinationer. Jag var för medveten om hans storlek, vilket ledde till att jag bara plockade och plockade i honom innan kombinationerna så att han rev eller klonkade i dem. Idag vet jag mycket bättre hur jag ska rida honom för att han ska hoppa upp sig bättre. Han är ingen superförsiktig häst så det kräver ordentlig ridning för att han inte ska slarva. Nu var det säkert 1,5 år sedan som vi rev en kombination senast, så det går framåt. Dock är kombinationer såklart lite klurigt då det blir trångt för Boppen, men har jag bara en kort men stampig galopp innan så brukar han lösa det.



Har ni stora/små/medelstora hästar? Hur fungerar det med relaterade avstånd/kombinationer för er i hoppningen?

/ Emma

Emma skickade in jämförelsebilder på Tage till ponnysanning, precis som många andra gjort. Det är väldigt inspirerande och intressant att titta på sådana bilder måste jag säga! 

Dock tycker jag det är roligt att läsa kommentarerna till bilderna med Tage. Vi valde bilder där han går i form för att kunna jämföra hans kropp på bägge bilderna. Några stycken har kommenterat att de inte ser så mycket utveckling "mer än att han fått mer muskler", och menar på att han går i form på bägge bilderna.

Detta tycker jag är otroligt roligt eller intressant, för det beror ju helt på hur man ser på saken. Vad är utveckling och inte? Vi skickade in bilden med syftet att hästen blivit mycket bättre kroppsmässigt medan vissa personer kanske vill visa utvecklingen ryttar - hästmässigt, d.v.s att de t.e.x kanske lärt sig rida i form.

Betyder berömmelse mycket för barn? Den senaste tiden så tycker jag nästan att det har börjat kännas som det, och barn kan göra mycket för att bli "kända".

I eftermiddags satt jag och Anna bänkade framför TV:n för att titta på världscupfinalen, som blev en riktig rysare. Vinnare blev Rich Fellers från USA före Steve Guerdat från Schweiz. De två hamnade på lika antal fel efter alla omgångar vilket ledde till att de fick hoppa omhoppning mot varandra. Fellers startade efter Guerdat och var nästan en sekund snabbare.

Det här med att prata med andra människor medan man rider är någonting som jag aldrig har förstått mig på. Jag har flera vänner som trots att de rider ett dressyrpass kan konversera med andra personer. Själv så är jag nog väldigt "okvinnlig" i den aspekten. Jag hatar att prata med någon medan jag rider seriöst.

Jag kan ofta bli provocerad av de bloggar jag läser. Vissa bloggar läser jag faktiskt för att det är kul att "störa" sig lite på en person så man själv känner sig som en bättre människa, haha. Eftersom internet är så fantastiskt så kan vem som helst framställa sig själv och sina åsikter hur som helst, vilket vissa bloggare verkligen tar tillvara på. Läsarna i sin tur blir då provocerade av det bloggarna skriver.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att vi ryttare är lite mer tåliga än andra människor. Vissa undantag finns såklart, men om jag ser på till exempel mig själv så ser jag mig som en väldigt smärttålig person och jag bryr mig inte om ifall jag är sjuk eller inte. Jag kör på ändå!

Jag tror faktiskt att jag kommer att bojkotta ponnyakuten nästa år. Första säsongen tyckte jag var bra, andra säsongen var dålig och nu är den tredje varken bu eller bä. Det som jag är trött på är alla lastnings- och ledarskapsproblem som Tobbe ändå löser på samma sätt varje år, vilket börjar bli ganska så tröttsamt att titta på.

Någonting som jag tycker om att göra är att titta på hur andra ryttare rider och se hur de löser diverse problem, vilka hjälper de använder sig av osv. Alla ryttare har ju dessutom vissa "specialiteter", alltså vissa saker som de är extra bra på, och dessa är nyttiga att inspireras av.

Igår efterlyste jag bra hästbloggar skrivna av tjejer/killar över 18 år på Ryttarbloggar-gruppen på facebook. Jag fick endel relevanta svar, men så var det också ett par 12-15-åringar som länkade till sin blogg. Sånt där kan jag bli lite irriterad på. Jag skrev ju minst 18-20 år av en anledning, och ibland kan jag fundera på om folk läser det man skriver över huvud taget.

När jag tittar runt på diverse sidor som har begagnade hästprylar så har annonserna ofta ganska dålig information enligt mig. Jag tycker det är väldigt bra och faktiskt ganska viktigt att veta nypriset på den saken som ligger ute på annons, och det är ganska sällan man ser att det står vad just nypriset är i annonsen.

Självklart förstår jag om man säljer en ganska "gammal" sak att det kan vara svårt att veta exakta nypriset, men det är bra att veta ungefärligt så man vet hur mycket man tjänar på det.

Brukar ni skriva ut nypriset i era annonser?

På tal om det inlägget Anna skrev så tänkte jag här gräva ner mig lite djupare i vad jag anser vara en hästblogg och en vardagsblogg.

Ibland när motivationen och idéerna tryter känns det faktiskt ganska svårt att driva en hästblogg. Jag menar, bloggare som bloggar om sin vardag kan ju skriva om precis vad som helst, och då borde man ju mer sällan ha idétorka.