Min frustrerande kropp

(Svaren på söndagsfrågorna kommer från och med imorgon)

Jag tänkte dra en liten statusuppdateringom min kropp. Som det ser ut nu är jag smärtfri för det mesta. Den enda gången jag har ont i benet är litegrann på morgonen och om jag böjer mig framåt eller på något sätt "sträcker ut" min baksida. Nog för att jag brukar vara stel så det gör lite ont, men detta är onekligen en annan sorts smärta. 

Jag har börjat både träna och rida igen lite smått. På gymmet har jag kört lätta pass eller simmat, vilket har gått fint. Jag har inte känt av att jag får ondare osv efteråt skönt nog. I skrivande stund har jag ridit tre gånger, vilket går lite sådär. Att komma upp i sadeln är svårt, och väl i sadeln känns det knappt som om jag har någon kontakt alls till mitt vänstra ben. Jag har inte ont så som jag har haft under min smärtperiod, men det känns som om benet bara hänger och dinglar och är helt ostabilt. Jag har jättesvårt för att ställa mig upp i stigbyglarna och blir helt slut av att bara rida lätt något varv. Sen känns det obehagligt också, som att det krampar i benet samtidigt som jag har dålig känsel. Det känns som om utsidan på benet är själva problemet (ischias sitter väl snarare på utsidan så kanske inte så konstigt) för det är där som jag helt har tappat styrkan och stabiliteten. Att göra knäböj på marken är inga problem, men på hästryggen har jag bara 20-30% funktion av mitt vänstra ben nu skulle jag säga. Väldigt frustrerande såklart eftersom jag inte kan rida ordentligt och jag blir helt slut i kroppen av en så (egentligen för mig) lätt sak som att trava och rida lätt, eller göra en skänkelvikning. 

Summa summarum är att det är kul att vara igång igen men också segt med en kropp som inte funkar som den ska. Jag hoppas att mina funktionsproblem med benet försvinner successivt, annars kommer jag att kontakta läkarna för att konsultera om en operation. Även om jag inte lider av smärta i nuläget så lider jag på andra sätt. Själva ryggen känns för övrigt helt okej nu. Har jag ridit så känner jag helt klart av vart diskbråcket sitter, men jag skulle inte säga att jag har ont, utan ryggen känns mer trött. 

 
Är det någon här som också har haft diskbråck och känner igen mina besvär som jag har nu? 

/ Emma 
Kommentarer
Marie säger:

Jodå,hade akut diskbråck 2013....hela disken åkte ur och det var alldeles för stor risk att operera så det blev horizontalläge ;-) Jag hade s.k. nervsmällar varje gång jag försökte böja mig,sätta mig osv och det var så att jag höll på att svimma varje gång. Så man kan ju föreställa sig när jag skulle gå på toa....panikångest varje gång att sätta sig ;-) Men det tog ca 4 mån innan disken skrumpnat och blev till ett gruskorn som fortfarande ligger där bredvid i kroppen. Problemet var att eftersom det idag inte finns något riktigt bra preparat som släcker nervsmärta så försökte de dämpa smärtan med Morfin vilket ställer till det både i kroppen och skallen. Det kommer jag aldrig mer att äta kan jag lova. Däremot när jag blev något bättre efter 2 mån så fick jag Gabapentin som då ska klara av att ta nervsmärta vilket den faktiskt gjorde till en viss del. I övrigt körde jag på med Biolight för att hålla smärtan på en hanterbar nivå. Det kommer ta tid men det blir bättre, jag tappade helt känseln i benet och det var väldigt skumt att rida. Men ta det lugnt och ha tålamod.Se till att du verkligen är med på tåget om de börjar prata om operation,glöm inte bort att nervbanorna ligger precis intill ryggraden och det KAN gå fel också så det gäller att väga för och emot. Lycka till och kämpa på.

Svar: Tack snälla för din kommentar! :)
Emma Elfstrand

2019-01-16 | 09:48:14
Bloggadress: http://nouw.com/westyarnhillside
Anonym säger:

Hej! Har inte haft problem med diskbråck, dock med ischias, och kan verkligen rekommendera att uppsöka en massör som är dukrig på sätesmassage när du mår bättre i övrigt :) hade förhållandevis liknande besvär med mitt ena ben och msssage har hjälpt mig mycket! Hoppas du mår bättre snart!

Svar: Tack för din kommentar :D
Emma Elfstrand

2019-01-16 | 15:41:06
Marianne säger:

Min man har opererats för diskbråck och han blev helt återställd på nån månad efter op. Han hade haft diskbråck i 2 år innan op då det inte gick över av sig själv. Så han skulle definitivt rekommendera operation då de verkar gå över snabbare då trots rehab efter osv. Diskbråck går ju inte alltid över av sig själv. :)

Svar: Det är verkligen sjukt att så många verkar få vänta så länge på att få hjälp! Skönt att han blev bättre så snabbt :D
Emma Elfstrand

2019-01-16 | 17:15:23
Anonym säger:

Vänta nu. Du har inte ont, du kan rida och du kan gymma endast tre fyra veckor efter ett diskbråck.
Definitionen av lidande är verkligen relativt...

Svar: Herregud så man kan störa sig på småsaker. Klart det är störande när ens kropp inte funkar som den brukar oavsett hur snabbt den läkt (sen att jag har haft konstant ont i min kropp sen jag var 14 är en annan femma). Jag menar såklart inte att jag lider mest i hela världen, utan att min situation idag drabbar min vardag negativt.
Emma Elfstrand

2019-01-17 | 00:23:01
Bea säger:

Hej Emma! Jag, personligen, har inte haft det du har men jag har stött på patienter (jobbat som uska och nu utbildar jag mig till sjuksköterska) som har tipsat om TENS och även EMS? Du kanske har sten koll på dessa men tänkte att de kanske kan vara till hjälp? Hoppas i vilket fall att du snart blir bättre :)

Svar: Tack snälla för tipsen 😀 Jag har hört talas om båda men vet egentligen inte vad som innebär med behandlingarna så det ska jag kolla upp 🙂
Emma Elfstrand

2019-01-17 | 10:42:45
Bea säger:

Hoppas att de kan hjälpa dig! En fysioterapeut kan hjälpa till med att ställa in frekvens osv. och sen kan du smärtbehandla själv hemma :) Om jag har förstått det hela rätt:)

http://nackarehabcentrum.se/vi-erbjuder/tens-smartlindring/

2019-01-20 | 10:38:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: