En kroppslig uppdatering

Jag tänkte dra en uppdatering gällande min kropp och hur allt går efter mitt diskbråck :) 

Jag fick mitt diskbråck för två månader sedan, och får medge att jag är imponerad över hur bra jag har återhämtat mig på såpass kort tid. När jag fick mitt akuta diskbråck så åt jag morfintabletter men kunde inte gå/röra mig trots detta, så jag hade väldigt ont även om jag har en hög smärttröskel. 

Jag tror att jag satt till häst igen kanske 3 veckor efter att jag fick diskbråcket. Då kom jag knappt upp i sadeln och hade ingen styrka/balans i benet, så jag kunde inte ens rida lätt. Idag, drygt en månad efter detta så rider jag hyfsat ohindrat igen. Jag har inte ont i benet längre, men känner av diskbråcket i ryggen om jag anstränger den mycket. Jag har inte heller normalstyrka ännu i benet, och det sträcker fortfarande mer i den baksidan. Däremot har jag nästan full känsel i benet nu, så jag känner mig inte alls lika bortdomad som jag har gjort tidigare. I ridningen idag så har jag börjat hoppa småhinder, och kan stå upp i sadeln och galoppera längre sträckor igen. Däremot blir jag tröttare snabbare än normalt och orkar inte använda skänkeln riktigt lika bra som tidigare, men jag rider ändå helt okej nu, skulle jag säga. 

Antagligen är det så som min ortoped säger, att större diskbråck (vilket mitt var) läker bättre på egen hand än mindre diskbråck. Jag var väldigt dålig, men blev också betydligt bättre på kort tid. Samtidigt vill jag tro att det beror på att jag har ansträngt mig för att bli bättre också. Så fort jag inte hade så ont att jag ville dö så rörde jag på mig. Jag började rehabträna så tidigt som möjligt på gymmet, och har gått hos en grym naprapat nu 4 gånger, som har gjort underverk för min kropp känns det som. När jag kom till honom var mitt vänstra ben 3 cm kortare än det högra pga att mitt bäcken var så roterat. Nu när jag var där senast (i fredags) så var det bara 3 mm kortare. Han jobbar med andra tekniker än vad jag har varit med om tidigare och jobbar med min kropp, och inte mot den, som jag upplever att andra naprapater/kiropraktorer gjort tidigare. I synnerhet eftersom jag har en fobi för att knäckas. 

Gymmet besökte jag som sagt snabbt igen. Jag undviker övningar där ryggraden pressas ihop, som exempelvis benpress. Jag gör heller aldrig övningar med någon vikt på mina axlar, eftersom samma sak sker där då. En övning som jag gör varje benpass för att checka av läget är liggande single leg curl. Då märker jag hur mycket svagare jag är i mitt vänstra ben, och jag kan aldrig fuska och lägga mer vikt på det högra benet, utan får verkligen träna upp det vänstra. Jag har märkt en enorm skillnad i denna övning bara de senaste 3 veckorna. Nu börjar jag känna mig ganska stark i min kropp igen!

Som alltid så tränar jag 5-7 dagar i veckan, beroende på hur mycket annat jag har att göra. Jag tränar i alla fall aldrig mindre än 5 dagar i veckan, om jag inte är sjuk såklart. På gymmet varierar jag benpass med överkroppspass (fokus på core, axlar och bröstrygg) och lite cardio. Älskar verkligen att vara på gymmet och känna att det jag gör där ger resultat för mitt mående! På torsdag har jag fått en kallelse för kirurgkonsultation som jag ska gå på, men planen är att inte operera mig eftersom jag inte ser någon mening med det, utan satsar på att rehaba mig själv så gott jag kan istället :) Det känns för riskfyllt att göra ett ingrepp i ryggen när jag inte ens vet om det kommer hjälpa eller inte. 

Såhär såg mitt liv ut kring jul/nyår basically, haha... 

/ Emma

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: