Vilken rysare!

OJ OJ vilken rysare dagens banhoppningsmoment i fälttävlan blir. Jag tror inte att jag och Anna var de enda som först hoppade upp från soffan i glädje för att sedan ropa "neeej". Även om vissa säkerligen är lite besvikna över att guldet blev till silver så tycker jag att Sara gjorde en grym insats. Sveriges första medalj i detta OS liksom, det är hur bra som helst. Marginalerna var inte riktigt på Sveriges sida i den här grenen, kanske har vi lite mer tur i dressyren eller hoppningen? Hoppas kan man ju i alla fall. Jag kommer i vilket fall att sitta spikat vid tv:n/svt play. 

Angående Tage och Boppen så får de gå i varsin hage nu för att undvika att de trampar av varandra skorna. Vi upptäckte även idag att någon antagligen trampat Tage i ena bakre karleden. Han tyckte därför jättesynd om sig själv och haltade endel. Förhoppningsvis går det över om några dagar. Båda två har i alla fall fått samtliga skor på sig nu, så vi hoppas på att de stannar kvar på hovarna.



Tittade ni på banhoppningen idag? 

/ Emma

An awkward moment

I det här inlägget så tänkte jag dela med mig av ett av mina pinsammaste hästminnen. Jag är en sådan person som väldigt sällan tycker saker är pinsamma, men efter den här händelsen så skämdes jag litegrann. 

Jag var iväg och tävlade Boppen på en tävling i vintras vilket innebar att det var kallt ute. När det är kallt så har jag alltid på mig mössa, vilket jag även hade på den här tävlingen. Till den andra klassen så startade jag tidigt, vilket innebar att jag fick skynda mig att gå banan för att sedan hoppa upp på Boppen. Jag gick banan med mössan på huvudet. I övrigt så var jag färdigombytt. Efter bangången skyndade jag mig ut där pappa stod och väntade med Boppen. Under pappas översikt så hoppade jag upp på Boppen utan hjälm med mössan på knoppen istället. Jag skrittade iväg, i tro att jag hade hjälm på huvudet, när jag hör Anna ropa på mig. Då insåg jag att jag inte hade någon hjälm på mig. Det var bara att hoppa av snabbt som tusan och byta ut mössan mot hjälmen. 

Som tur var så var det inte så många som såg denna händelse, men man kan undra varför ingen sa någonting. Det roligaste är ju ändå att pappa kollade på mig när jag hoppade upp utan att tänka på avsaknaden av hjälm. Vi Elfstrandare är ju dock rätt disträa av oss, så det är nog orsaken till denna lilla incident, hehe. Jag kan ju tillägga att jag aldrig rider utan hjälm så det är lite knäppt att detta hände mig ändå.

Mössan som orsakade det hela:


Har ni något "pinsamt" hästmoment ni vill dela med er av? Kanske har ni varit med om något liknande?

/ Emma

Om pappa

Vi fick en fråga om hur länge pappa har ridit så då tänkte jag att jag kunde skriva ihop ett inlägg om hans "hästhistoria"(hade visserligen vart lättare om han skrivit själv men han har så svårt att formulera sig säger han ;)). 

När pappa var 7 år gammal så fick han och hans lillasyster Mia ett russ som hette Oscarina. Han red en gång på ponnyn och ramlade av så efter det så var det bara Mia som klarade av den baggiga hästen. Trots att pappa inte red någonting så fick han vara med och hantera många hästar, eftersom hans pappa(våran farfar) är/var travtränare. 

Ungefär 30 år senare så fanns det möjlighet för vuxna att prova på ridning på ridskolan som vi red på. Pappa gjorde då detta och tyckte det var roligt precis som många andra vuxna och då startade en vuxen nybörjargrupp. Fram tills att ridskolan lades på is så har pappa ridit en gång i veckan på lektionstid och utöver det så ofta han hinner med på grund av sitt HELtidsjobb. 

Pappa har fått värre skador än jag när han ramlat av. Dels så har han brutit ringfingertoppen en valborgsmässoafton. Han ramlade av inne i ridhuset och höll kvar i ett par gummityglar, och när hästen sprang iväg så rök fingret. Hans andra skada var när han ramlade av på galna Tage när han red ut på grusvägen och fick hjärnskakning. 


Pappa och hästen Lyon runt år 1970.



Jag tycker det är superroligt att ha en pappa som är både intresserad och dessutom tycker det är kul att rida, och som kan rida! Vi har möjlighet att åka iväg och vara säkra på att hästarna får bra med motion, vi får allt som oftast hjälp med allting och dessutom är det roligt att lära pappa saker också.(Även om jag måste säga att det är lite jobbigt ibland när han säger vad som gått dåligt efter dressyrtävlingar, haha!)

Nu blev det ett mycket längre inlägg än som var tänkt från början, men här har ni pappas hästhistoria!

/ Anna