Hatkärlek till hopptävlingar

Jag har verkligen hatkärlek till hopptävlingar. Hade det inte varit för framhoppningar hade jag nog tävlat i hoppning desto mer. Det är ju faktiskt väldigt roligt att hoppa, speciellt på tävling! Jag blir mycket mer "bestämd" och rider hela banan, jag kan ju inte mesa på tävling.

Men dessa jäkla framhoppningar alltså! Det spelar nästan ingen roll om det är stressigt eller lugnt på en framhoppning, jag själv blir stressad i alla fall. Fast oftast så är det faktiskt väldigt stressigt. Eftersom jag är avstånds-rädd(eller vad jag nu ska kalla det) så blir det ganska jobbigt att ha koll på 4-5 andra ekipage när jag ska hoppa, även om jag brukar ha bra koll.

Jag mår nästan dåligt av att bara tänka på framhoppningar, haha! Kanske något jag behöver träna på? Får ut och tävla mer hoppning med andra ord.

Håller ni med mig? Tycker ni också det är jobbigt att hoppa fram eller går det lekande lätt för er?

Jag och Bopps på hopptävling i Falköping.

/ Anna

Jag tycker också att framhoppningar kan vara lite kaos ibland. Men man får bara göra det bästa av situationen för jag skulle inte vilja sluta tävla pga det :)

Knappt tävlat hoppning alls men de två tävlingar jag varit ute med Tosca på har varit kaos! Trots min STOOOORA rosett i svansen :/

Nej jag brukar nog vara ganska "cool". Tror det kommer med mer rutin och givetvis beror det på vilken häst man sitter på. Jag har lärt mig att fokusera på min egen uppvärmning och min häst och då går det oftast mycket lättare. Fast ibland kan det vara svårt att planera sin framhoppning om man råkar få hoppa fram med folk som höjer-sänker HELA tiden och ska hoppa minst 20 ggr. då är det bara att ta ett djup andetag, klappa pållen och ta nya tag;)

jag brukar bara försöka köra mitt "race" utan att vara i vägen eller störa någon annan, Skrika Hoppning högt och även vilket hinder man ska på.
Jag har så svårt att förstå de som ska hålla på att höja hela tiden med, Vad ska de få ut av det lixom? Eller de som ska sitta och trixa runt en massa, Framhoppningen är ingen plats för att lära hästen nya saker eller rida igenom den, det ska redan vara gjort. Det får man göra hemma eller på framRIDNINGS banan.

Personligen har jag bara tävlat klubbtävlingar men de framhoppningarna är inte att leka med. Barn som inte har vanan inne och rider lite hit och dit, hoppar från fel håll ocv. Då måste man verkligen ha ögon i nacken :)

jävlar! din häst ser gigantisk ut! men väldigt fin!

Har också väldigt stora problem med framhoppningar, det är jättevidrigt. Brukar hoppa tre språng och sen ut.

Förstår precis ditt problem, mitt är att jag blir överriden. Jag rideer låga klasser och anser själv att jag är duktig och har koll, men många i låga höjder har inte på en tävlingsbana att göra överhuvudtaget då de inte kan kontrollera sin häst eller ha koll på andra ekipage. Ohly med sina 145 cm blir osynlig på en framhoppning bland stora häster och folk har varit nära att krocka med oss flera gånger... skitstörande. Ohly kan inte koncentrera sig och tappar bjudningen helt på famhoppnignen.

Tycker det är väldigt jobbigt med framhoppningar. Min häst är väldigt känsliga för andra hästar vilket inte underlättar heller.