Tävling - Ditt bästa hästminne!

---

mitt bästa hästminne är när jag var på ridläger hos Anna wessman i mellerud .
Vi hoppade titthinder , badade med hästarna , red ut mitt i natten , hoppade bana , och hade roliga tävlingar , helt klart det bästa hästminnet :)

Jag är gärna med och tävlar!

Vad är det mest speciella som har hänt i ditt hästliv?
Svar; Som yngre tävlade jag mycket på ponny men tappade helt intresset och sålde allt som hade med hästar att göra.. jag intalade mig själv att jag aldrig skulle äga en häst igen. Och det funkade ju 1-2år.. jag gled in på en "hjälp" sida där folk hade lämnat hästar dom inte fick sålda. Och där fanns hon, en svart madam på 16 år, lät som en dröm. Jag kunde bara inte släppa henne och kontaktade tjejen som hade sidan. Allt lät verkligen hur bra som helt, men efter ett tag när hästen var betald insåg vi att det kommer inte komma någon häst, hon hade lurat oss. Jag hittade ett forum där flera stycken beskrivit samma sak, jag anmälde henne direkt. Försökte göra allt för att få hem min häst. Jag fick veta mer och mer om denna människa, hon hade förbud att ha häst och misskötte dom rejält. Mitt hjärta höll på att spricka.. men efter ett bra tag så skickade hon äntligen hästen efter en del prat med polis osv.. Och hästen var allt annat än en dröm som hon beskrevs i annonsen.. Hon var sönder stressad, litade inte på en ända människa. Min mamma ville skicka tillbaka henne, men jag sa genast NEJ, jag ville inte skicka tillbaka henne till den idioten. Så jag behöll henne, och tog ut en veterinär för att kolla igenom henne, hans utlåtande var att hästen inte skulle hålla.. Men nånstans i mitt hjärta visste jag att detta skulle bli bra, det visste jag ända sedan jag såg henne i annonsen. Jag började kämpa och kämpa, fick promenera med henne varje dag i några minuter, och efter något år fick jag äntligen börja skritta. Och det var ju allt annat än lätt.. denna häst var så skadad av vad förra tjejen hade gjort mot henne så hon reste sig bara. Man insåg att hon inte gjorde det för att vara dum utan hon var rädd. Men jag gav inte upp, och idag har jag haft henne i 4 år, och jag ångrar ingenting. Hon är hur klockren som helst i all hantering, visar precis vad hon tänker och känner. Jag visste att denna häst skulle bli något speciellt, hon hade bara haft det tufft. Och veterinären kan slänga sig i väggen för idag är hon hur ren och fin som helst, blir bättre och bättre för varje dag :)

Där har du mitt bästa minne, ett långt sådant ;D

Haha, jag ska ha exakt samma tävling (De frågade mig också)! xD Men shiet, kan ju inte ha likadant, jag får försöka hitta på något annat... x)

SVAR: Hahaha eller hur! :O De kunde ju i alla fall gett oss olika tävlingar... xP

Mitt bästa hästminne:

Det började med att jag och en kompis blev tillfrågade om vi ville åka upp till ett stall i Hörby för att hjälpa till under sommarlovet.
Självklart var vi inte sena på att tacka ja till det !

När vi kom upp där så blev vi tilldelade vars en unghäst som vi skulle ha hand om, jag fick Dockan och min kompis fick Frida.
Dockan hade ett hingstföl som hette Lucas och Frida hade ett stoföl som hette Lillan.

Iaf, dagarna gick och jag blev mer och mer förtjust i både Dockan och Lucas.. Jag fick reda på att båda två var till salu, dock ville dom helst sälja dom tillsammans.

En dag kom en liten tjej och provred Dockan och ville ha henne.. Tjejens pappa och han som ägde hästarna disskuterade och Anders (ägaren) ville tvunget sälja med Lucas.. men pappan vägrade..

Utan att jag tänkte på vad jag gav mig in på så utbrast jag: - Jag kan köpa Lucas !

Anders tittade förvånat på mig och frågade om jag verkligen ville och kunde det..
Jag ringde till min mamma och sa att jag hade köpt en häst..

Det roliga var att min mamma hade inte sett honom, förens dom kom upp och vi skulle åka hem med honom..
Det första hon sa var: - Men Tina ! Hur ser han ut ? Det där är ingen häst :O

Visst Lucas såg väldigt rolig ut.. men det gör alla åringar..

Han var knappt hanterad, han hade blivit värkad EN gång under 1 ½ år (!!), han visste inte hur man gick i grimma och grimskaft.. Han visste ingenting..

Jag hade haft flera hästar innan, men dock aldrig en unghäst..
Så jag läste på och hörde på olika personer om vad man gjorde med en unghäst..

Jag lärde honom allt från grunden, han blev min följeslagare genom vått och torrt, han litade på mig till 1000 %.. Det var menat att han skulle hamna hos mig, redan från första dagen jag satte foten i stallet, där i skogen utanför Hörby :)

Jag kommer ALDRIG att glömma Lucas Fakir, han var och är den bästa vännen man kan ha :)

Ojoj, det blev ett långt minne :)

Mitt bästa häst minne är när jag skulle hämta tillbaka min ponny efter att jag hade sålt honom men sen efter ett halv år köpte tillbaka honom. Jag kommer aldrig glömma den dag. Allting var så underbart och bara tanken på att jag fick chansen till att köpa tillbaka honom gjorde mig lycklig. Jag kom upp till dom som köpt honom av mig tidigare. När jag såg honom i hagen så stod han och kollade mot stallet för att se vem som kom i bilen och när han såg att det var jag så gnägga han högt och kom galopperandes mot mig. Alla dom andra ponnyerna i hagen bara stog och kollade på honom. Det var en sån underbar känsla som jag aldrig kommer glömma. Nu har jag honom kvar och har haft honom i 3 år och varje gång jag tänker på att sluta rida och sånt så bara tänker jag på den dagen hur lycklig han får mig att vara. :')

hahaha, de har frågat mig också

Hej!
Det är så att jag har blivit framtagen som finalist i en Månadens-blogg tävling! Det är min första och skulle vara grymt roligt att vinna! Så om du tycker om min blogg skulle det vara trevligt om du röstar på mig :D

http://elintoreborg.blogg.se/2009/october/finalisterna.html#comment

Jag är blogg nr 1 ! :) Ha det bäst!

Hej!
Mitt aldra bästa minne var jag köpte min c-ponny tanja. Jag hade väntat så länge..På att få den där egna ponnyn. Vi åkte ner en dag i slutet av Maj till borås. Jag var så nervös, jag visste att tjejerna som hade henne var duktiga på att rida och då kunde jag inte alls så mycket. När vi kom fram till gården fick vi ett varmt välkommande och gick in i det lilla mysiga stallet, och där stog hon. Jag blev helt överlycklig och gick fram och klappade henne. Jag visste redan då att det var rätt. Efter provridningen ocb på väg hem var jag så spänd på vad som skulle hända. Nästa morgon ringde pappa.
-Vi köper henne.
Jag blev så glad så att jag nästan började gråta. Efter några veckor kom hon hem till oss. Ibörjan var det lite motigt men tillsist lärde jag mig. Nu går det super för oss båda.
Jag älskar min tanja mest av allt!!:')

mitt bästa hästminne hände denna helgen, när jag placerade mig i Mountain Horse ponny cup. Jag trodde aldrig att det skulle gå så bra, jag hade inte förhoppningar och när jag blev 5:a så blev jag så chockad och glad :) komma 5:a i cup som hela sverige är med i är rättså coolt. Så ja, det är mitt bästa hästminne (:

btw. jag har länkat dig och skrivit om din tävling i bloggis! ^^

elviracooolelvira@hotmail.com

vilken trevlig blogg:):)

Vilken supertävling! Hoppas man får till det i lottningen. :) Jag har mailat minnet istället, kändes lite långt att skriva här.

Mitt bästa hästminne. Jadu, det blir nog fler i ett.. ;)

Det började med att en tjej vid namn Nicole hyrt en underbar ponny, Aramis. Hon hade honom i några månader, och tillslut så gick hennes dröm i uppfyllelse. Hon fick en egen häst! Aramis sattes på annons, och då hittade jag såklart honom. Jag övertalade mamma om att vi skulle åka och titta och provrida. Bara för att jag provred så betydde ju inte det att vi skulle passa varandra. Det var lite nervöst kan jag ju säga. Det gick ganska så bra och jag som bara hade hoppat som högst runt 60, åkte därifrån med 90 i bagaget!

Han var så snäll och fin att rida så Aramis blev det. Då var det att hitta stallplats. Ja, lättare sagt en gjort. Tillslut hittade vi i Östertälje, utanför Södertälje, och själv bor jag o Stockholm. Men men, alltid något, och jag skulle ju "bara" ha honom i två månader innan han skulle tillbaka. Så han kom till stallet i april. Tänk, vi hade hela två månader tillsammans, en evighet för mig kändes det som. Tyvärr så går ju tiden fort när man har roligt.. Vi badade och hoppade terränghinder. Vi hann även avverka en klubbtävling i maskeradhoppning. Jag hade så kul med Aramis. Sen kom då dagen innan han skulle tillbaka och jag hade strongt bestämt mig att övernatta i stallet. Inget tvivel om saken, så skulle det bli!

Jag övernattade i 'klubbrummet' i en soffa. Jag hade tagit med mig färdigmat så det var bara att värma i mikron. En påse Alhgrens Däck och en Loka slank också ner.. Somnade väl runt halvtio och blev sedan väckt vid elva av att stallägarnas 20-åriga son och flickvän kom in med kakor och paj! Sov du?! Frågade Klara som hon heter när jag yrvaket sa hej. Iallafall. På morgonen vid sex skulle jag upp. Mamma skulle komma vid 8-9 och jag skulle hinna rida innan! Jag gick ut till shettisarna och beundrade dem och deras föl. Sedan kom Classe(stallägaren) fram till mig. Vi pratade typ en halvtimme och så. Jag frågade om jag kunde ta ut Aramis, men jag skulle vänta tills hästarna blev fodrade. Så jag gick och åt frukost och väntade på att utfodrarna skulle komma. Sen en halvtimme senare så hade de som skulle fodra fodrat och Aramis hann väl äta lita innan vi red ut.

Det var så vackert den försommarmorgonen! Vi red barbacka på ängen nedanför stallet. Den jättestora ängen.. Tillslut kände jag att, shit, vad jag är kissnödig! Jag red in till kanten av ängen intill skogbrynet. Jag gled av hästryggen och var bara tvungen att sätta mig på huk och kissa. Jag ledde fram Aramis till en stor sten och hoppade upp igen. Vi red vidare i solskenet.

Jag älskade dig Aramis! <3

söt blogg! <3

Mitt bästa hästminne var när jag fick reda på att jag skulle få en häst :D har tjatat och tjatat i hela mitt liv och nu händer det. kan bara inte fatta. det hela började med att min kompis fick sin häst, dom stallade upp hnm i ett jätte mysigt och litet stall med 4 boxplater. jag följde med henne under 1 veckas tid och hon sa att det fanns en ledig stallplats i stallet där hennes häst står. Ja pratade med mamma men hon sa nej som vanligt, sen ringde jag pappa och frågade om jag iaf kunde få en foderhäst och han sa ja till det! Ngra veckor senare skrev vi på kontraktet till stallet och platsen var vår ;D Nu var det bara att leta häst. Jag letade och letade men d fanns inga intressanta hästar som skulle lämnas ut på foder men jag hittade tillslut nåra st. En vanlig tisdag eftermiddag åkte jag till stallet och red lektion och då undrade min ridlärare om vi ville köpa Mr Ross, en häst på ridskolan som ska gå i pension. Ja var lite tvevksam eftersom att han var så stel och så men sen tänkte jag att man kan ju alltid jobba med honom och försöka få honom som man vill och då bestämde jag mig för att jag ville ha honom! Mamma berättade för min ridlärare och nu ska han bli min :D Kan bara inte vänta tills jag får honom, längtar så otroligt mkt <3

i hela mitt liv har jag alltid varit så otroligt avundsjuk på alla som har egen häst men nu ska JAG få en! :D

Kram sarah :)

Mitt bästa hästminne är när jag aglopperade för första gången. Låter kanske ganska barnsligtatt bli upprymd över att galoppera men det är verkligen något riktigt speciellt. Jag red på en av mina kusiners hästar, Fia, en nordsvnesk på då 18 år, coollugn. Vi red på en stubbåker som var ca 1 km lång och lika bred, enorm med andra ord. Fia var den enda hästen jag kunde känna mej trygg på då hon itne fjorde en fluga färnär. Som sagt,vi galopperade på en stubbåker jag och min kusin och plötsligt sätter min kusins ponny av i galopp och jag har inget annat väl än att följa efter. Då red jag i en westernsadel och så jag satt rätt bra och satbilt.Som sagt vi började galoppera och et var så underbart härligt. En sån känsla som jag bara har upplevt några fån gånger. När man bara släpper allt och låter hästen slöppaloss sina krafter. Plötsligt hör jag min kusin säga: ''Släpp allt Lina'' visste då inte om det var mentalt eller fysiskt. så då bestämde jag mej för att hon menade fysiskt. Släppte då tyglarna försiktigt och klappade fia på helsen och släppte sedan tyglarna och ställde mej up i sadeln. Kände hur höstvinden blåste i antiktet, kallt var det och jag frös. Men vad gjorde det, jag fick ju galoppera! Jag var då 8 år och Fia är nu 27 och lever fortfarande. en underbar individ. Helt fantastisk är hon <3

Den känslan upplevde jag även när fick uppleva min första ridtur påmin egna häst sen maj 2008, Kalla jo.

Hoppas du orkade läsa igenom allt (:

Åh vilken rolig tävling, men jätte roligt att läsa igenom alls minnen =) Svårt att sortera ut ett allra roligaste när man upplevt en massa år med dessa underbara djur :) Men här kommer ett som verkligen var bland de lyckligaste stunderna i mitt liv :

Det var en helg för ojoj hela 5 år sedan.. Vi åkte iväg kanske 15 mil för att tävla , jag skulle starta LA för första gången och inte nog med det de var DM, på min egna ponny som trot eller ej var ett varmblod ! Jag var så nervös så, när dagen och klassen väl var framme trodde jag att jag skulle dö, men jag kämpade , vi kämpade för allt vad vi kunde och tro det eller ej men vi tog en andra plats i DM ,et .. När jag gick i mål visste jag knappt vad jag hette, jag visste inte att jag var placerad men tårarna föll av lycka bara för att jag tog mig runt banan på min underbara ponny, när jag sedan fick veta att jag dessutom blev placerad så rann det ännu mer tårar.. Lyckan var total ! Vårt egna lilla varmblod , även kallad Looydn hade tagit mig runt banan, han som egentligen var tänkt som mammas travhäst blev istället min hopp ponny, och efter den här starten tog vi ett flertal placeringar i LA.. Min käre ponny, som vi köpte som föl och som fortfarande står hemma hos oss i hagen 14 år har han fyllt upp mitt liv med glädje och en massa fantastiska upplevelser :) !

Känslan är underbar när jag tänker på den än idag, och jag hoppas du orkade läsa igenom allt det här :)

Mitt bästa minne är nog när min ridtravare lärde sig galoppera jag var så lycklig:)så att jag nästan grinade efter allt kämpade så kunnde han galoppera en dag när vi testa i skogen det var ett härligt minne:)

Länkade till din blogg på min i ett inlägg så hoppas jag att fler får möjligheten att tävla :)
Men jag håller tummar och tår för mina chanser ;)

Mitt bästa hästminne var helt klart när ja fick min häst farin, Gick redan som lite å dreggla över din fina dressyr hästen, som förövrigt gick mer på två ben än 4, Alla HATADE henne förutom jag. Hon bits sparkas och ja är allmänt cp. Men hon är det finaste som hänt mig, när jag fick henne fick jag en ängel.:)

Jag är självklart med;)

Mitt bästa hästminne är när jag åkte på ridläger i järvsö. Detta var för några år sedan. Jag var skitnervös, för jag hade ju aldrig åkt i väg på ridläger, bara varit hemma på ridklubben på läger, och det var ju bara dagläger. Man sov ju inte över där. Hade liksom aldrig vågat åka iväg, tyckte det var läskigt att sova borta så länge.
Jag åkte med min kompis, så jag hade en som jag kände med mig. Vi skulle stanna och äta mat på en pizzeria, men jag kunde knappt äta en liten pizzabit för att jag var så nervös. Man blir nästan illamående för man har så ont i magen.
Vi kom fram i alla fall, och det var inte riktigt som jag tänkt mig, men fint ändå. Vi fikade och fick skriva lite saker om hur man ville att ens häst skulle vara. Jag skrev "pigg men kontrolerbar" och jag fick en jättemysig rund liten ponny som hetter misty, och vi red på deras utebanor ute i den skinande solen. Då visste jag att jag aldrig skulle glömma den veckan. Ett minne för livet.

Mitt bästa hästminne var när jag var på Mälarhöjdens Rk och skulle starta en ung D-ponny i hoppning. Under den tiden hade han och jag haft en liten svacka, asså att det inte hade gått så bra på senaste tiden. Men jag ville starta han endå pga av att han skulle få tävlingsvana och träna på mera titt hinder. I L:D (Clear Round) vägrade vi ut oss på ett hinder med stora regnbågs infångare som han tyckte var jätte läskiga. I L:C var regnbågs hindret oxå med. När jag red mot det var det ända jag tänkte på att han skulle hoppa... Och han hoppade av perfekt! Jag blev så sjukt glad!! Dock så ramlade jag av innan hindret efter MEN jag var så himla glad och stolt över både mig och han. När jag gick av banan så lös jag som en sol! Det spelade ingen roll att jag ramlade av och blev utesluten i den klassen oxå, jag var så himla nöjd endå! Ett minne jag kommer ha med mig hela livet!

Måste ju vara med att tävla på en sån rolig tävling.

Mitt bästa häst minne är nog när jag köpte min nuvarande häst.

Det gick till så att jag var på praktik på en ridskola. Siste veckan får jag reda på att hästen
Alpens Pärla var till salu, och jag vart helt
i extas. Ringer till min mamma i halvt panik om att hon måste säga JA.
Nu till det roliga, Min mormor köpte hästen som tre åring och tog ett föl på henne, min mamma tog över hästen och fölet och hadde dom två i flera år.
Men tillslut hade inte min mamma tid med två hästar och sålde därför ena till ridskolan.
Sen har hon stått på ridskolan i över 10 år..
Och blir alltså till salu som 19 åring medans jag är där på praktik.
Så klart köpte vi henne tillbaka. Så man kan säga att hon är i tredje generation nu, eller fjärde
då min lilla kusin på 4 år har ridit henne lite då och då.

När jag var i 6 år åldern lärde jag mig trava och rida lätt på den hästen och nu när jag köpte henne som 18 åring gjorde jag mina första galopp ombyten på henne.
Den här hästen har gett mig väldigt mycket och gör det fortfarande!

Det var en utav mina lyckliga hästhistorier :)

Verkar va en riktit kul tävling, så kan väl lika gärna passa på & vara med ;)

Mitt bästa hästminne måste jag säga var när jag o Rataya satte första nollan i 90 cm. Vet att det inte låter som något speciellt eller märkvärdigt alls, men för oss var det det.
J
ag köpte henne som 6-åring i stort sett nyimporterad från Polen. Hon var knappt något riden i huvudtaget, praktiskt taget bara sutten på. Hon hade fula ärr på halsen, var välidgt mager och pälsen var inte att tala om, hon var alltså inget vidare vacker, något som jag kom att få höra många gånger i början. Eftersom hon knappt var inriden var hon självklart inte heller hoppad och galoppen var katastrofal. Något att tillägga är då att detta var min första egna häst och att jag i stort sett endast ridit på ridskola tidigare.

Många undrar då kanske varför man går och köper en sådan häst när man dessutom är "nybörjare" själv, i efterhand undrar även jag själv detta. Men innerst inne vet jag vad orsaken var, det var något som klickade mellan oss första gången jag såg henne. Vi hörde ihop helt enkelt.

Detta var för två år sedan och det var inte förrän i våras som det började lossna för oss och vi kunde komma ut och tävla lokalt och då även sätta den där nollan. Allt detta pga att jag har fått henne att lita på mig, men även att jag litar på henne.

Den känslan som jag hade när jag kom ut från banan är obeskrivlig, så stolt har jag nog aldrig vart! Även om det bara handlade om en ynka 90cm hoppning så var det helt klart ett steg i rätt riktning och det var framför allt hon och jag som hade nått dit tillsammans!

Detta var helt klart det bästa hästminnet jag har och efter detta har allt bara gått bättre och bättre :)

Mitt bästa minne:
En kall vinterdag för några år sedan så bestämde jag och några vänner att vi skulle rida ut på långtur med hästarna. Vi gav oss iväg på en solig förmiddag när det låg nyfallen fin snö på backen. Det var många minusgrader ute så man fick packa på sig för att inte frysa. Vi red iväg i skogen tills vi kom fram till de stora öppna ängarna som är omgiven av skog. Solen låg på och värmde upp våra frusna kinder. Vi hoppade av och drack varm oboy som vi hade med oss och hästarna stod och njöt av den sköna vintersolen. Vi tog en vända i galopp runt ängarna tills kinderna sa ifrån mot kylan och vi vände hemåt. Väl hemma fixade vi hästarna och gick in och satt oss vid brasan och hade det bra :)
Efter den dagen har vi fortsatt göra våran vintertur som är det enda med vintern som jag ser fram emot.

Här kommer mitt absoluta bästa hästminne <3

Jag åkte till ridskolan en normal helg. Skulle tävla min dåvarande favvo häst Elmer. (Finns fortfarande i mitt hjärta) När jag gick mot hagen denna vinter dag (2009) så såg jag han. Han kollade på mej med sina varma kloka ögon. Där stog min Pegasus i hagen & bara väntade på mej (Känndes som det). Han var en skimmel men en mild grå man, som hete Zhivago <3 Ett namn som jag alltid komemr att komma ihåg. I hagen gick jag fram till honom & sa bara hej. Visste inte hans namn så det vart ''Gubben''. Han var verkligen min drömhäst. Hans första blick tog mitt hjärta <3 Det hjärtat kommer han alltid att ha. Men jag var ju fortfarande tvungen att hämta Elmer så att vi skulle kunna tävla x] Hade bara han i mina tänkar när jag hoppade igenom mej banan. Tänkte att det kanske skulle kunna bli som flög över hindren en vacker dag <3 Efter tävlingen släppte jag ut Elmer igen & sprang för att hämta kameran. Då tog jag mina första & enda kort på min drömhäst <3 Han finns jämt i mina tankar & jag är så lycklig att han fanns där dom månaderna. Hans blick var allt jag behövde för att veta att han var min & att jag var hans..

Älskade han innan jag ens hade ridit han. Men min dröm kom i uppfyllelse. Fick ha han på ridskolan när jag red ^^ Förstå hur lycklig jag var då <3 Sen en dag var han halt när jag red han.. Någon vecka senare fick jag veta.. Veta att han skulle få galoppera på den eviga gröna ängarna i Trapalanda utan mej.. Hans skada i benet skulle aldrig kunna bli bra & ridskolan har inte råd med en häst som inte kan gå.

30 Mars -09 är en dag som jag alltid kommer att komma ihåg <3 Hans gulliga liv som tog mej helt.

Såhär har det aldrig varit för mej, att han bara tog mej men lämnade tbx mej gjorde han inte..

Har ej blogg så här är e-mail adressen ^^
hinnea1@hotmail.com

Mitt bästa hästminne är nog från förra sommaren när jag hade hand om min sköthäst varje dag på sommaren. Jag red ut i skogen varje dag och i början så jobbade vi inte så jätte mycket utan bara red runt. men sne kom den dagen då när jag jobbade henne och jag satte henne på plats och hon stannade där hela tiden. hon var helt underbar. dte var nog första gången jag fick henne i form. sen efter när jag borstade henne var hon hur mysig som hellst o jag släppte ut henne i hagen o hon la sig ner på sidan. så gick jag frem till henne o satt/låg vid henne o bara myste. hela den dagen var fantastisk. jag saknar värkligen den tjejen nu. men det är nog mitt bästa hästminne.

Mitt bästa minne på hästryggen är helt klart från sommaren när jag var 8 år. Min mamma hade en häst, en vit Lipizzaner hingst, Pluto Viktor. I mina ögon var han en sagohäst och världens bästa. Min mamma föreslog iallafall att vi skulle rida barbacka till stranden framåt kvällen. Klart att jag ville det!

Det var bara 10 minuter ner till stranden och jag satt bakom mamma, med mina armar runt hennes midja. Viktors rygg var alldeles varm och mitt leende var förmodligen gigantiskt, för att få sitta bakom sin mamma på världens finaste häst var ju super mysigt. När vi kom ner till stranden var det helt vindstilla och stranden var folktom. Himlen var sådär fint rosa i horisonten. Vi skrittade längs med stranden och plötsligt frågade mamma om jag vill galoppera. Jag nickade bara och tog ett stadigt tag i mammas tröja. Att galoppera var ju det häftigaste man kunde göra när man var 8 år, jag kommer ihåg pirret i magen och förväntan. Vi galopperade längs med hela stranden och tillbaka. Vattnet skvätte upp på benen, Viktor frustade, annars var det helt tyst och det var det där perfekta ögonblicket jag aldrig glömmer. Nu finns inte Viktor mer, vi fick ta bort honom, alldeles för tidigt. Innan den sommaren trodde jag att såna ögonblick bara existerade i böckerna man fick från Pollux en gång i månaden, men min Sagohäst Viktor bevisade att det inte stämde. <3

Mitt bästa hästminne är att jag fick ta del av hästen Bonita, en svensk ridponny. Min mamma hade lovat att jag skulle få köpa en alldeles egen häst. Vi provred en hel del ponnyer, men alltid var det något som inte stämde. Till slut hittade vi den perfekta ponnyn - Bonita, en svensk ridponny. Väldigt snäll och lugn, bra ridbarhet och vi trivdes tillsammans! Bonita var alltså min första ponny, men jag hade tidigare haft fem foderhästar, varav fyra som jag tävlat med. Jag och Bony, som vi kallade henne, deltog i vår första hopptävling efter en månad tillsammans. Det gick inte så bra, jag föll av, men Bony skötte sig fint! Efter att vi lärt känna varandra bättre deltog vi i regionmästerskap i hoppning, och kom andra! Jag var förvånad, visst kändes ritten bra, men att ingen skulle slå tiden var oväntat, eftersom vi startade som tredje, och det var 24 deltagare. Vi hann tyvärr inte med någon fler tävling efter vår andra-placering i oktober. Det var en dag i februari, jag själv var borta, så en kompis skulle ta in hästarna, dock tog hon in Bony sist. Bony började springa och gnägga, och halkade troligen på en isfläck.

Fortsättning:
Min kompis ringde direkt och jag bad henne ta in Bony, hon haltade och blödde, veterinären kom och kollade, sa att det inte fanns något att göra.. :'(
Det har nu gått mer än ett halvår sen detta hände, och jag har numera en ny häst, men självklart saknar jag Bony, hon kommer aldrig att försvinna ur mitt hjärta. <3
Tack för att jag fick låna en ängel, Bonita <3

detta är mitt finaste och bästa häst minne
jag var på karlshems ridläger detta är ett under bart ridläger som är ett minne för livet!
jag provred en häst som hette rubin en röd skimmel som var mysig men det var bara inte min typ jag blev ganska besviken när jag skulle få rida en annan häst
-quinnie det var en mardröm att rida den hästen han var stark han var lång i halsen vad jag än gjorde!!
han var jätte svår att få bra i galoppen han var hård i galoppen dunsig och massa dåliga saker ridlektionen var slut och jag svettades som tusan hästen hade tagit kål på mig!!
efter middagen kom ridlägerledaren och berättade vilka hästar vi skulle få
då ropade hon upp mitt namn engla du ska Quinnie
jag började storböla försökte värkligen göra såatt ingen såg eller hörde jag var så ledsen och besviken såatt den kvällen låg jag bara och tänkte tänkte och tänkte
jag tänkte :
-jävla skithäst!pissråtta jag vill bara åka hem!!
dagen efter satt jag bara och hängde i sadeln jag ville inte ens rida det var ändå ingen idé
dagen var fortfarande lika dålig och jag mådde piss natten sov jag bättre än den första men jag bara hatade Quinnie 3 dagen så bestämde jag mig för att ta tag i saken så här kunde jag ju inte hålla på!!
dressyren på morgonen jick SÅ HIMLA BRA! han gick i form a´kanske inte värdens finaste men han jobbade!
han var mjuk fin duktig och BÄST! jag var så himmla stolt!!
alla dagar efter det var perfekta visst vi fick ingen placering i hopptävlingen men det gjorde inget! han är inte så duktig att hoppa men på tävlingen var det som han visste!
det gick jätte bra vi kom till omhoppningen!
men sen kom sista dagen det var nog den värsta dagen i mitt liv! jag skulle åka hem ! jag visste inte vad jag skulle göra jag bölade jag pussade och kramade quinnie för sista gången fyfan vad jag älskar di gubben! du är min bästaste bästa vän!
du kmr alltid att finnas i mitt hjärta love you in my heart gbn<3<3<3<3 massa pussar och kramar älsk<33<3

jag glömde at skriva bloggen sorry

Mitt bästa hästminne:

Åren som hästtjej har blivit många, och många minnen har blivit speciella. Men ett minne som är lite speciellt är det här:

För strax över ett år sedan så köpte jag en underbar svart valack neråt landet. Han hade tidigare råkat ut för en ful sparkskada, men hade återhämtat sig fint. Han var sadelvan och longerad, men det var dags för inridning.

Jag hade tidigare aldrig varit med och styrt upp en inridning, bara varit med som medhjälpare, men jag kände, att detta var något som jag verkligen ville göra. Sagt och gjort, jag köpte honom, tog hem honom, och satte så småningom igång att bygga upp förtroendet emellan oss.

Det tog en tid av promenader, hängande och bara vanliga förtroendeövningar, men en dag, så satt jag där, på min vackra svartas rygg. Och han var inte alls rädd, bara trygg och lugn. Det är något speciellt med att ha ridit in sin häst själv. Man får ännu starkare band då.

Tyvärr så bröt min vän benet en kort tid efter hans inridning, och han betar nu av Trapalandas finaste gräs, som så många andra av våra trogna kämpar.

Men minnet av den första stunden sittandes på hans rygg är något som jag alltid kommer att få ha med mig, och det kommer att bevaras i mitt hjärta, för alltid.

det är svårt att bara välja ut ETT häst minne. så många år med hästar och så mycket minnen både roliga och sorliga. ett stort minne för många hästägare är nog när man fick sin första häst. men jag har valt ett annat minne som ligger mig varmt och hjärtat

Det var i sommras. Jag skulle starta min allra första L:A runda. hästarna stod nere på skalunda så vi hade en lång dag framför oss då vi skulle till nuntorp. det var perfekt väder. nästan lite för varmt solen lyste och himlen var blå. på vägen dit så var det en ko som hade hoppat? över staket och stod mitt på vägen. vi var lite sena så jag tänkte nu hinner vi aldrig. men det var fler bilar som stannade så vi kunde åka iväg. väl framme i nuntorp när jag gick banan med johanna så tänkte jag "bara vi inte går om kull". Det hade regnat hela dagen innan så gräsbanan var det förjävligaste jag har sett. Vi sjönk ner när vi gick så tänk dig hästarna på några hundra kilo. men det var bara att köra på. på vetrinär besiktnigen så hade vi glömt både papprena och nummerlappen i bilen. Så det blev lite kaos men det löste sig. Så väl framme på L:B banan, jag var så nervös, det ända jag såg framför mig var att jag och Lukas skulle gå omkull. men väl inne på bana gick det rätt okej. innan varje hinder så tryckte jag på och blunda nästan. allt gick bra till kombinationen. där vi tillslut vägrade ut oss på B-hindret. men det var förståligt. Lukas är inte den som stannar i första taget. men i mellan hindrena så var det så fruktansvärt mjukt och lerigt så lukas sjönk nästan 1dm. så jag är rätt glad att han inte hoppade. det hade kunnat gå jätte dåligt om han hade halakt. banbyggarna gjorde allt dom kunde för att förbättre banan till L:A, då gruspaddocken inte hade godkönda mått och ridhusets underlag inte var godkändt så fick dom köra på gräsbanan. men dom flyttade runt all hindren och grusa upp mellan kategorierna så det blev mkt bättre:D på framhoppningen gick det inte alls vi kom endas över ett hinder som låg på 1 meter kanske, fast dom skulle legat på 1,10. men det gick värkligen inte det var fullständigt stopp. men men det brukar alltid släppa på bana så det var att bita i det sura äpple och ge det en chans. väl inne på banan fick en bra anridning till första hindret men avståndet stämmde inte så det blev ett stopp. men vi red på det en gång till och ja han hoppade. och jag kände en lättnad i kroppen och kom till en bra ridning där mitt ända mål var "över hindrena" och vi lyckades mycket bra kom runt hela banan, dock med 2 rivningar på vägen men jag var så stolt och nöjd över lukas att jag grät när jag kom ut från bana. Så efter en kaos dag så blev det ett lyckligt slut.
det var många stryckningar i L:An med tanke på att L:B banan var så kass, och det var 1 enda person som kom till omhoppning. och hälften vägrade ut sig, så jag är så otroligt nöjd, Lukas som är både stor och klömpig utan skor hoppar 1,10 på halkig gräsbana. det var ingen som trodde det om honom för 3 år sedan då jag köpte honom som "skogsmulle" och hade bara tänkt att tävla på klubbhoppningar.
Lukas är det bästa som hänt mig och han litar och ställer alltid upp. <3

Ps Rösta på Lukas som årets häst. det är han värd.
http://www.libresse.se/Pages/General/FlashContainer.aspx?id=57162
sök på Lukas (en svart vit tinker)

Kul tävling! men svårt att välja ut ett bra minne... det finns ju så många fina!

Det var något av de första åren på ridskolan för mig. Jag hade nyss lärt mig att galoppera på ridskolan shettisar och jag kunde både sadla och tränsa alldeles själv. Såklart hade jag en absolut favorithäst också. Hon var den största hästen i stallet. Hon var en B-ponny!

Min ridlärare kom till mig och berättade att Murklan var dräktig och skulle säljas till ett par i Värmland. trots att jag var så liten så minns jag hur ledsen jag blev. Jag blev otroligt glad att murklan skulle ha föl... en liten mini murklan (: Men så fruktansvärt ledsen över att jag aldrig mer skulle få se henne. Det var sista lektionen för terminen, coh när vi började efter jul igen så skulle hon troligtvis inte vara kvar. Kruxet var att köparna itne varit och tittat på henne än. De ville ha en film på henne för att se hur hon betedde sig bland barn innan de åkte hela biten hit för att träffa henne. Och gissa vem min ridlärare ville skulle rida murklan på filmen ? Jo jag! Lyckan var enorm. Även om jag aldrig mer skulle få träffa ponnyn så skulle jag få det bästa avslutet man kunde få. Så helgen efter åkte jag och båda mina föräldrar för att hjälpa min ridlärare med filmen. Det låg tjockt med snö på marken och det var halt. Jag red ute i den underbara naturen och längs med hagarna. Hon hade valt mig, just mej av alla tjejer på ridskolan. Det var just mej hon ville ha.

När jag ridit klart klappade jag om min "stora" älsklingponny och pussade på henne. Min ridlärare gick hela tiden bredvid och filmade. Det här var min första älsklingshäst, och jag tyckte verkligen om henne. Det här var sista gången jag såg henne... men jag kunde aldrig fått ett bättre slut.
När jag lämnade henne och gick ut på stallplanen. Jag gick aldrig mer in där igen. Jag kom aldrig ens tillbaka till gården. När hon var borta... så hade jag inget mer där att göra. Jag borde känns sorg, men det gjorde jag inte. Jag kände lycka över att fått säga hejdå på ett så vackert sätt, och jag visste att hon skulle få det bättre när hon flyttat.

kul tävling emma ! :D

mitt bästa häst minne var nog den sommaren jag fick rida in bus johan, han var ett svart russ. han gjorde aldrig något och han var så lätt i munnen.när man red honom kändes det som om man red på en som var rutinerad, jag travade redan första gången jag red honom. och vi hoppade ungefär 70 cm redan andra gången vi hoppade. han var så duktig. och när jag red barbaka hoppade jag han var perfekt. men jag visste att han var till salu och att jag skulle skiljas från honom vilken dag som helst, den sommaren gick fort och jag tog vaje dag som den sista. men sommaren gick och skolan började, bus johan gick i hagen och njöt när man tog in och borstade honom. men den sista gången jag red honom red jag dressyr, och det var den bästa ritten jag gjort på honom, när vi kom in i stallet buffade han på mig och ville ha godis, han såg så ledsen ut, precis som om han visste att vi skulle skiljas, sen dagen efter så hade han åkt när jag var i skolan, och jag var ledsen för jag inte sagt hejdå, men när jag tänkte efter hade jag sagt hejdå på kvällen, men då hade jag sagt hejdå så som han ville. nu bor han på enn trav skola och blir riden två dagar i veckan, han har det nog så bra en häst kan ha det </3

såg visst att jag glömde mejlen;)
Lilla_Puzzen@hotmail.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: