Här kommer alla superbra vinnande bidrag från tävlingen. Visst är dem härliga?

Modestys minne:
Mitt bästa hästminne var när jag fyllde 12år och fick min ponny i present.
 
Jag hade under 2år varit skötare och fodervärd till denna ponny sommaren(jag fyller år på hösten)
det året jag fyllde 12 tävlade jag honom för försäljning hans ägare skulle sälja honom. Jag tyckte det
vara jätte hemskt men eftersom mina föräldrar hade sagt i alla oändlighet att jag inte fick någon häst
förs efter jag fyllt 13år tjata jag inte ens om att få honom.Utan tävlade honom lyckligt hela sommaren
(hatade alla spekulanter som provred och som blev jätte intresserade av honom,hehe).
Jag tänkte inte så mycket över varför han inte hade åkt till sin nya ägare eller om ingen hade köpt
honom jag var ju lycklig för att jag skulle få ha honom ett tag till=)
 
Men så när jag fyllde 12 och min familj kom in och sjöng på morgon fick jag ett litet blått kuvert
(har sparat det,finaste presenten jag någonsin har fått) i det kuvärtet fanns ett blått papper där det
stod på framsidan "GRATTIS Modesty på 12års dagen nu är" och så vände jag på den så stod det
"hästens namn DIN".Jag blev så glad att jag slutade andas och svimmade.Haha,vaknade med min familjs
smått roade och oroliga blickar men jag kunde inte smällta att jag fått en häst. Jag visst inte om jag
skulle skrika,skratta eller gråta av lycka så jag vara bara helt stumm,älskar den kännslan jag hade då
kommer aldrig få känna så igen och jag kommer heller aldrig svimma av syrebrist pga lycka igen.

Karolinas minne:
Mitt bästa hästminne. Jadu, det blir nog fler i ett.. ;)

Det började med att en tjej vid namn Nicole hyrt en underbar ponny, Aramis. Hon hade honom i några månader, och tillslut så gick hennes dröm i uppfyllelse. Hon fick en egen häst! Aramis sattes på annons, och då hittade jag såklart honom. Jag övertalade mamma om att vi skulle åka och titta och provrida. Bara för att jag provred så betydde ju inte det att vi skulle passa varandra. Det var lite nervöst kan jag ju säga. Det gick ganska så bra och jag som bara hade hoppat som högst runt 60, åkte därifrån med 90 i bagaget!

Han var så snäll och fin att rida så Aramis blev det. Då var det att hitta stallplats. Ja, lättare sagt en gjort. Tillslut hittade vi i Östertälje, utanför Södertälje, och själv bor jag o Stockholm. Men men, alltid något, och jag skulle ju "bara" ha honom i två månader innan han skulle tillbaka. Så han kom till stallet i april. Tänk, vi hade hela två månader tillsammans, en evighet för mig kändes det som. Tyvärr så går ju tiden fort när man har roligt.. Vi badade och hoppade terränghinder. Vi hann även avverka en klubbtävling i maskeradhoppning. Jag hade så kul med Aramis. Sen kom då dagen innan han skulle tillbaka och jag hade strongt bestämt mig att övernatta i stallet. Inget tvivel om saken, så skulle det bli!

Jag övernattade i 'klubbrummet' i en soffa. Jag hade tagit med mig färdigmat så det var bara att värma i mikron. En påse Alhgrens Däck och en Loka slank också ner.. Somnade väl runt halvtio och blev sedan väckt vid elva av att stallägarnas 20-åriga son och flickvän kom in med kakor och paj! Sov du?! Frågade Klara som hon heter när jag yrvaket sa hej. Iallafall. På morgonen vid sex skulle jag upp. Mamma skulle komma vid 8-9 och jag skulle hinna rida innan! Jag gick ut till shettisarna och beundrade dem och deras föl. Sedan kom Classe(stallägaren) fram till mig. Vi pratade typ en halvtimme och så. Jag frågade om jag kunde ta ut Aramis, men jag skulle vänta tills hästarna blev fodrade. Så jag gick och åt frukost och väntade på att utfodrarna skulle komma. Sen en halvtimme senare så hade de som skulle fodra fodrat och Aramis hann väl äta lita innan vi red ut.

Det var så vackert den försommarmorgonen! Vi red barbacka på ängen nedanför stallet. Den jättestora ängen.. Tillslut kände jag att, shit, vad jag är kissnödig! Jag red in till kanten av ängen intill skogbrynet. Jag gled av hästryggen och var bara tvungen att sätta mig på huk och kissa. Jag ledde fram Aramis till en stor sten och hoppade upp igen. Vi red vidare i solskenet.

Jag älskade dig Aramis! <3

Evelinas minne:
Det var en helg för ojoj hela 5 år sedan.. Vi åkte iväg kanske 15 mil för att tävla , jag skulle starta LA för första gången och inte nog med det de var DM, på min egna ponny som trot eller ej var ett varmblod ! Jag var så nervös så, när dagen och klassen väl var framme trodde jag att jag skulle dö, men jag kämpade , vi kämpade för allt vad vi kunde och tro det eller ej men vi tog en andra plats i DM ,et .. När jag gick i mål visste jag knappt vad jag hette, jag visste inte att jag var placerad men tårarna föll av lycka bara för att jag tog mig runt banan på min underbara ponny, när jag sedan fick veta att jag dessutom blev placerad så rann det ännu mer tårar.. Lyckan var total ! Vårt egna lilla varmblod , även kallad Looydn hade tagit mig runt banan, han som egentligen var tänkt som mammas travhäst blev istället min hopp ponny, och efter den här starten tog vi ett flertal placeringar i LA.. Min käre ponny, som vi köpte som föl och som fortfarande står hemma hos oss i hagen 14 år har han fyllt upp mitt liv med glädje och en massa fantastiska upplevelser :) !

Cissis minne:
Mitt bästa hästminne måste jag säga var när jag o Rataya satte första nollan i 90 cm. Vet att det inte låter som något speciellt eller märkvärdigt alls, men för oss var det det.
J
ag köpte henne som 6-åring i stort sett nyimporterad från Polen. Hon var knappt något riden i huvudtaget, praktiskt taget bara sutten på. Hon hade fula ärr på halsen, var välidgt mager och pälsen var inte att tala om, hon var alltså inget vidare vacker, något som jag kom att få höra många gånger i början. Eftersom hon knappt var inriden var hon självklart inte heller hoppad och galoppen var katastrofal. Något att tillägga är då att detta var min första egna häst och att jag i stort sett endast ridit på ridskola tidigare.

Många undrar då kanske varför man går och köper en sådan häst när man dessutom är "nybörjare" själv, i efterhand undrar även jag själv detta. Men innerst inne vet jag vad orsaken var, det var något som klickade mellan oss första gången jag såg henne. Vi hörde ihop helt enkelt.

Detta var för två år sedan och det var inte förrän i våras som det började lossna för oss och vi kunde komma ut och tävla lokalt och då även sätta den där nollan. Allt detta pga att jag har fått henne att lita på mig, men även att jag litar på henne.

Den känslan som jag hade när jag kom ut från banan är obeskrivlig, så stolt har jag nog aldrig vart! Även om det bara handlade om en ynka 90cm hoppning så var det helt klart ett steg i rätt riktning och det var framför allt hon och jag som hade nått dit tillsammans!

Detta var helt klart det bästa hästminnet jag har och efter detta har allt bara gått bättre och bättre :)

Mikaelas Minne:
Mitt bästa minne på hästryggen är helt klart från sommaren när jag var 8 år. Min mamma hade en häst, en vit Lipizzaner hingst, Pluto Viktor. I mina ögon var han en sagohäst och världens bästa. Min mamma föreslog iallafall att vi skulle rida barbacka till stranden framåt kvällen. Klart att jag ville det!

Det var bara 10 minuter ner till stranden och jag satt bakom mamma, med mina armar runt hennes midja. Viktors rygg var alldeles varm och mitt leende var förmodligen gigantiskt, för att få sitta bakom sin mamma på världens finaste häst var ju super mysigt. När vi kom ner till stranden var det helt vindstilla och stranden var folktom. Himlen var sådär fint rosa i horisonten. Vi skrittade längs med stranden och plötsligt frågade mamma om jag vill galoppera. Jag nickade bara och tog ett stadigt tag i mammas tröja. Att galoppera var ju det häftigaste man kunde göra när man var 8 år, jag kommer ihåg pirret i magen och förväntan. Vi galopperade längs med hela stranden och tillbaka. Vattnet skvätte upp på benen, Viktor frustade, annars var det helt tyst och det var det där perfekta ögonblicket jag aldrig glömmer. Nu finns inte Viktor mer, vi fick ta bort honom, alldeles för tidigt. Innan den sommaren trodde jag att såna ögonblick bara existerade i böckerna man fick från Pollux en gång i månaden, men min Sagohäst Viktor bevisade att det inte stämde. <3

Btw, nu är allas adresser och mailadresser skickade till Libresse!

/ Emma