Tages och Emmas schema. 2009

 29/10 – Hoppträning för Therese Häggsjö

2/11 – Dressyrträning i grupp för Emma Lundström

5/11 – Ev. Dressyrträning i par

8/11 – Klubbmästerskap i dressyr. LB:1 och LA:1

19/11 – Hoppträning för Therese Häggsjö

23/11 – Dressyrträning i grupp för Emma Lundström

26/11 – Ev. Dressyrträning i par

3/12 – Hoppträning för Therese Häggsjö

6/12 – Ev. Klubbhoppning. 80 – 90 cm eller 90 – 90cm

/ Emma

Idag red jag ut en lite kortare runda i skogen med Hanna. Vi skrittade bara.

Vad red/tränade vi på: Idag var det somsagt bara en lugn skrittur som gällde. Men vi red mycket på asfalt och i själva skogen så de får träna på vart de sätter ner sina fötter, något som Tage slarvar med ganska ofta.

Vad gick bra/dåligt: Allting gick bra idag. Han krånglade INGENTING. Inte ens på ett ställe som han alltid brukar krångla på, så det var skönt.

Varför gick det bra/dåligt? Förhoppningsvis har han förstått att det inte hjälper att krångla när man rider ut. I alla fall inte när han har med en kompis...

Vad kan jag tänka på till nästa gång?: Idag kunde ingenting gått bättre, så det finns inget direkt jag kunnat förbättra idag. I och för sig var det bara en liten skrittur utan seriöst arbete, så då brukar det ju inte finnas så mycket att förbättra.

Vad ska jag rida under morgondagens ridpass?: Imorgon får antagligen Tage vila. Han har inte gjort det än denna vecka, så det är på tiden!

 

/ Emma

Idag hopptränade jag för Therese Häggsjö.

Vad tränade vi på: Idag red vi övningen "huset" som jag tror att de flesta känner till. En mycket bra lydnadsövning, och vi fic träna mycket på svåra svängar/linjer. Kommer kanske lägga upp film imorgon så ni får se.

Vad gick bra/dåligt: Idag kändes det superbra! Vi fick ett riktigt flyt i ridningen och Tage gick som en klocka. Han var även mycket piggare än vanligt, vilket var kul. Det enda som gick sämre var att jag tar i honom för mycket innan hindrena och inte låter honom gå själv.

Varför gick det bra/dåligt?: Det gick bra idag, för jag kände mig säker och Tage var på väldigt bra humör. Trots att jag ibland inte red helt rätt så hoppade han och det blev inga fulstopp, härligt! Det som gick dåligt, att jag tar i honom för mycket innan hindrena, beror på att jag egentligen är väldigt osäker i hoppningen, och det är ju bara något att fortsätta träna på. Jag känner mig mycket säkrare nu mot var jag gjorde för ett år sedan och det känns som om hoppningen har släppt mycket det senaste ändå.

Vad kan jag tänka på till nästa gång?: Att inte hålla så mycket i honom och låta han ha en bättre galopp och gå mer själv. Annars tycker jag att jag red säkert och bra idag.

Vad ska jag rida under morgondagens ridpass: Imorgon blir det en uteritt med Hanna på förmiddagen.

Så, nu är det skräckfilmskväll med Anna och Elina. Vi hörs!

/ Emma

Idag var det Anna som red Tage tillsammans med Hanna och Frisco i ridhuset ett lite lättare pass.

Vad tränade anna på: Anna red inte så avancerade grejer, utan mest lite skänkelvikningar, travökningar, halter, ryggningar och övergångar.
Vad gick bra/dåligt?: Idag gick det mesta bra. Tage såg helt fantastiskt fin ut, och sådant är alltid kul att se när man står på marken. Formen var väldigt stabil samtidigt som han var samarbetsvillig och hade riktigt luftiga och fina gångarter. I travökningarna i slutet när Anna red lätt gjorde han dem RIKTIGT bra, dvs frambenen sträcktes riktigt ut som på riktigt bra dressyrhästar, och han verkligen längde på steget, inte bara sprang snabbare. Har aldrig sett honom göra så fina längningar så det var superkul. Det enda som var lite jobbigt idag var vänstergaloppen i början och det är även svårt att få till lika bra längningar när man ska sitta ner i traven eftersom han rör sig så stort.
Varför gick det bra/dåligt?: Anledningen till att han överlag gick så himla bra idag och var pigg och glad, tror jag beror på att han fick komma ut och busa lite i skogen igår. Det gjorde honom verkligen gott. Han såg oerhört fräsch ut idag, både i formen, gången och psyket, så gårdagen har absolut gjort gott. Vänstergaloppen gick ju lite sämre, men det är för att han inte riktigt är så stark i den galoppen som högergaloppen just nu. Tage "byter sidor" hela tiden, vilket är positivt, och nu är det helt enkelt vänstersidan som är jobbig. Att det inte gick lika bra med längningar när anna satt ner är ju inte så konstigt, eftersom om man inte sitter helt korrekt så får ju inte hästen de optimala förutsättningarna till att länga så gott den kan.
Vad kan man tänka på till nästa gång: Att försöka träna upp honom så att han blir så liksidig som möjligt, så han kan gå lika bra i vänster galopp som i höger. Dessutom ska jag nästa gång jag rider dressyr på Tage visa anna hur jag sitter ner i traven i längningarna för att det ska gå så lätt som möjligt. Jag sitter inte perfekt, men han länger i alla fall fint trots att jag sitter ner, och sen Carina visade mig hur jag skulle sitta så har det gått mycket lättare.
Vad ska jag rida/träna på under morgondagens ridpass?: Imorgon är det hoppträning för Therese Häggsjö som gäller, och vad vi ska hitta på då har jag ingen aning om.

/ Emma

För att underlätta för min projekthandledare(och även för er förhoppningsvis) så kommer jag att ha följande upplägg på mina inlägg om "dagens ridning" i fortsättningen:

Vad jag tränade på: om jag ridit dressyr skriver jag vilka rörelser/övningar jag ridit och samma sak när jag har hoppat. Om jag ridit ut skriver jag om det var konditionsträning/lugnare pass osv.
Vad gick bra/dåligt?:Jag skriver helt enkelt hur ridningen gick idag, utan att fokusera på varför det gick dåligt.
Varför gick det bra/dåligt?: Här försöker jag komma på anledningarna till varför det inte gick så bra/varför det gick så himla bra på dagens ridpass.
Vad ska jag tänka på nästa gång?: Är det något jag kan göra nästa gång så att det kan gå ännu bättre?
Vad jag ska rida/träna på under morgondagens ridpass: ni förstår säkert själva ;)

/ Emma

Så, här kommer lite bilder från gårdagens photoshoot som inte riktigt blev som de skulle. Helt enkelt lite roliga/misslyckade bilder. Enjoy!

rätt tillfälle att vifta på svansen, tage


så charmigt att jag och tage ser lika drogade ut på detta kort båda två :P

Vill inte lägga upp alltför hemska bilder, så de får duga. De är bara lite gulligt misslyckade liksom. Speciellt den första, han typ hade putt till mig precis innan bilden togs.

Nu ska jag till Skara och kolla på balklänningar. Skoj!

/ Emma

Nu är designen klar! Jag är mycket nöjd, speciellt med headern som jag tycker blev mysig. Vad tycker ni? :)

Kommer lägga upp endel bilder från dagens photoshoot nu. Anna tog väldigt många fina bilder. Hon är duktig! OBS! alla bilder är oredigerade.

   

Så det var lite bilder det. Hoppas ni gillar dem! Kommer en annan dag att publicera lite blooper-bilder. Alltså bilder som inte riktigt blev som de skulle bli.

/ Emma

Angående inlägget Mikaela la upp om de flaxande skänklarna och en länk till detta klippet.

Jag kände för att lämna en kommentar på youtube!

Jag antar att folk inte kommer förstå min ironi och de kommer tro att jag är helt dum i huvudet. Folk är så korkade ibland. Varför kan inte folk bara förstå när man är ironisk? I alla fall när det är ruskigt tydligt...

Kolla in klippet ni med, och lämna en lite mer seriös kommentar än min.

/ EMma

Den nya "Häst & ryttare" har kommit. Jag tycker den var sådär den här gången, för det stod hur mycket som helst om doping, och jag menar, hur kul är det egentligen? Man får ju höra tillräckligt om det ändå, och jag förstår inte varför det ska få så mycket uppmärksamhet i media. Det visar ju bara sportens fula sida.
Dock håller jag med det som Helena sa i dagens nummer, att det inte borde vara nolltolerans på dopingen. Orkar inte gå in mer på det, men läs senaste Häst & ryttare om ni är intresserade av doping.

Det var en artikel om Piet Raijmakers och han sa ett så himla bra citat!
"Bli aldrig arg på din häst. Om en häst på 600 kg säger nej har du inte en chans. Det gäller att undvika ett nej från hästen. Så länge du får ett ja eller ett kanske har du en chans."

Det är ju verkligen rätt som han säger. Men jag undrar allt om han klarar av att aldrig bli arg själv. Det borde ju egentligen alla ryttare bli ibland, men vad vet jag. Killen kanske har världens bästa tålamod? :P

Mina "tyckt- och tänktinlägg" är helt och  hållet baserade på MINA tankar och åsikter. Jag begär absolut inte att ni ska tycka samma som mig, tvärtom. Men tro inte att bara för att ni kommenterar emot mig, ska få mig att ändra min åsikt. För det kommer aldrig någonsin hända! :)


/ Emma

Här kommer alla superbra vinnande bidrag från tävlingen. Visst är dem härliga?

Modestys minne:
Mitt bästa hästminne var när jag fyllde 12år och fick min ponny i present.
 
Jag hade under 2år varit skötare och fodervärd till denna ponny sommaren(jag fyller år på hösten)
det året jag fyllde 12 tävlade jag honom för försäljning hans ägare skulle sälja honom. Jag tyckte det
vara jätte hemskt men eftersom mina föräldrar hade sagt i alla oändlighet att jag inte fick någon häst
förs efter jag fyllt 13år tjata jag inte ens om att få honom.Utan tävlade honom lyckligt hela sommaren
(hatade alla spekulanter som provred och som blev jätte intresserade av honom,hehe).
Jag tänkte inte så mycket över varför han inte hade åkt till sin nya ägare eller om ingen hade köpt
honom jag var ju lycklig för att jag skulle få ha honom ett tag till=)
 
Men så när jag fyllde 12 och min familj kom in och sjöng på morgon fick jag ett litet blått kuvert
(har sparat det,finaste presenten jag någonsin har fått) i det kuvärtet fanns ett blått papper där det
stod på framsidan "GRATTIS Modesty på 12års dagen nu är" och så vände jag på den så stod det
"hästens namn DIN".Jag blev så glad att jag slutade andas och svimmade.Haha,vaknade med min familjs
smått roade och oroliga blickar men jag kunde inte smällta att jag fått en häst. Jag visst inte om jag
skulle skrika,skratta eller gråta av lycka så jag vara bara helt stumm,älskar den kännslan jag hade då
kommer aldrig få känna så igen och jag kommer heller aldrig svimma av syrebrist pga lycka igen.

Karolinas minne:
Mitt bästa hästminne. Jadu, det blir nog fler i ett.. ;)

Det började med att en tjej vid namn Nicole hyrt en underbar ponny, Aramis. Hon hade honom i några månader, och tillslut så gick hennes dröm i uppfyllelse. Hon fick en egen häst! Aramis sattes på annons, och då hittade jag såklart honom. Jag övertalade mamma om att vi skulle åka och titta och provrida. Bara för att jag provred så betydde ju inte det att vi skulle passa varandra. Det var lite nervöst kan jag ju säga. Det gick ganska så bra och jag som bara hade hoppat som högst runt 60, åkte därifrån med 90 i bagaget!

Han var så snäll och fin att rida så Aramis blev det. Då var det att hitta stallplats. Ja, lättare sagt en gjort. Tillslut hittade vi i Östertälje, utanför Södertälje, och själv bor jag o Stockholm. Men men, alltid något, och jag skulle ju "bara" ha honom i två månader innan han skulle tillbaka. Så han kom till stallet i april. Tänk, vi hade hela två månader tillsammans, en evighet för mig kändes det som. Tyvärr så går ju tiden fort när man har roligt.. Vi badade och hoppade terränghinder. Vi hann även avverka en klubbtävling i maskeradhoppning. Jag hade så kul med Aramis. Sen kom då dagen innan han skulle tillbaka och jag hade strongt bestämt mig att övernatta i stallet. Inget tvivel om saken, så skulle det bli!

Jag övernattade i 'klubbrummet' i en soffa. Jag hade tagit med mig färdigmat så det var bara att värma i mikron. En påse Alhgrens Däck och en Loka slank också ner.. Somnade väl runt halvtio och blev sedan väckt vid elva av att stallägarnas 20-åriga son och flickvän kom in med kakor och paj! Sov du?! Frågade Klara som hon heter när jag yrvaket sa hej. Iallafall. På morgonen vid sex skulle jag upp. Mamma skulle komma vid 8-9 och jag skulle hinna rida innan! Jag gick ut till shettisarna och beundrade dem och deras föl. Sedan kom Classe(stallägaren) fram till mig. Vi pratade typ en halvtimme och så. Jag frågade om jag kunde ta ut Aramis, men jag skulle vänta tills hästarna blev fodrade. Så jag gick och åt frukost och väntade på att utfodrarna skulle komma. Sen en halvtimme senare så hade de som skulle fodra fodrat och Aramis hann väl äta lita innan vi red ut.

Det var så vackert den försommarmorgonen! Vi red barbacka på ängen nedanför stallet. Den jättestora ängen.. Tillslut kände jag att, shit, vad jag är kissnödig! Jag red in till kanten av ängen intill skogbrynet. Jag gled av hästryggen och var bara tvungen att sätta mig på huk och kissa. Jag ledde fram Aramis till en stor sten och hoppade upp igen. Vi red vidare i solskenet.

Jag älskade dig Aramis! <3

Evelinas minne:
Det var en helg för ojoj hela 5 år sedan.. Vi åkte iväg kanske 15 mil för att tävla , jag skulle starta LA för första gången och inte nog med det de var DM, på min egna ponny som trot eller ej var ett varmblod ! Jag var så nervös så, när dagen och klassen väl var framme trodde jag att jag skulle dö, men jag kämpade , vi kämpade för allt vad vi kunde och tro det eller ej men vi tog en andra plats i DM ,et .. När jag gick i mål visste jag knappt vad jag hette, jag visste inte att jag var placerad men tårarna föll av lycka bara för att jag tog mig runt banan på min underbara ponny, när jag sedan fick veta att jag dessutom blev placerad så rann det ännu mer tårar.. Lyckan var total ! Vårt egna lilla varmblod , även kallad Looydn hade tagit mig runt banan, han som egentligen var tänkt som mammas travhäst blev istället min hopp ponny, och efter den här starten tog vi ett flertal placeringar i LA.. Min käre ponny, som vi köpte som föl och som fortfarande står hemma hos oss i hagen 14 år har han fyllt upp mitt liv med glädje och en massa fantastiska upplevelser :) !

Cissis minne:
Mitt bästa hästminne måste jag säga var när jag o Rataya satte första nollan i 90 cm. Vet att det inte låter som något speciellt eller märkvärdigt alls, men för oss var det det.
J
ag köpte henne som 6-åring i stort sett nyimporterad från Polen. Hon var knappt något riden i huvudtaget, praktiskt taget bara sutten på. Hon hade fula ärr på halsen, var välidgt mager och pälsen var inte att tala om, hon var alltså inget vidare vacker, något som jag kom att få höra många gånger i början. Eftersom hon knappt var inriden var hon självklart inte heller hoppad och galoppen var katastrofal. Något att tillägga är då att detta var min första egna häst och att jag i stort sett endast ridit på ridskola tidigare.

Många undrar då kanske varför man går och köper en sådan häst när man dessutom är "nybörjare" själv, i efterhand undrar även jag själv detta. Men innerst inne vet jag vad orsaken var, det var något som klickade mellan oss första gången jag såg henne. Vi hörde ihop helt enkelt.

Detta var för två år sedan och det var inte förrän i våras som det började lossna för oss och vi kunde komma ut och tävla lokalt och då även sätta den där nollan. Allt detta pga att jag har fått henne att lita på mig, men även att jag litar på henne.

Den känslan som jag hade när jag kom ut från banan är obeskrivlig, så stolt har jag nog aldrig vart! Även om det bara handlade om en ynka 90cm hoppning så var det helt klart ett steg i rätt riktning och det var framför allt hon och jag som hade nått dit tillsammans!

Detta var helt klart det bästa hästminnet jag har och efter detta har allt bara gått bättre och bättre :)

Mikaelas Minne:
Mitt bästa minne på hästryggen är helt klart från sommaren när jag var 8 år. Min mamma hade en häst, en vit Lipizzaner hingst, Pluto Viktor. I mina ögon var han en sagohäst och världens bästa. Min mamma föreslog iallafall att vi skulle rida barbacka till stranden framåt kvällen. Klart att jag ville det!

Det var bara 10 minuter ner till stranden och jag satt bakom mamma, med mina armar runt hennes midja. Viktors rygg var alldeles varm och mitt leende var förmodligen gigantiskt, för att få sitta bakom sin mamma på världens finaste häst var ju super mysigt. När vi kom ner till stranden var det helt vindstilla och stranden var folktom. Himlen var sådär fint rosa i horisonten. Vi skrittade längs med stranden och plötsligt frågade mamma om jag vill galoppera. Jag nickade bara och tog ett stadigt tag i mammas tröja. Att galoppera var ju det häftigaste man kunde göra när man var 8 år, jag kommer ihåg pirret i magen och förväntan. Vi galopperade längs med hela stranden och tillbaka. Vattnet skvätte upp på benen, Viktor frustade, annars var det helt tyst och det var det där perfekta ögonblicket jag aldrig glömmer. Nu finns inte Viktor mer, vi fick ta bort honom, alldeles för tidigt. Innan den sommaren trodde jag att såna ögonblick bara existerade i böckerna man fick från Pollux en gång i månaden, men min Sagohäst Viktor bevisade att det inte stämde. <3

Btw, nu är allas adresser och mailadresser skickade till Libresse!

/ Emma

Nu har jag äntligen bestämt mig för vilka som står som vinnare i tävlingen jag har haft i samarbete med Libresse. Det har inte varit lätt och det har varit många minnen att läsa igenom. Alla är härliga, men vinnarna är de minnena som jag har kännt något extra för helt enkelt.

Vinnare av specialdesignat schabrak: Cissi Österberg

Vinnare av specialdesignat sadelöverdrag: Modesty Bladh

Vinnare av specialdesignade stallpaddar: Mikaela Edlund

Vinnare av 2 biljetter till Göteborg Horse show: Evelina och Karolina

Grattis alla vinnare! Ni kommer bli kontaktade via mail/bloggar.

/ Emma

här kommer svaren på frågorna från frågestunden!

vad är det absolut bästa / sämsta Tage vet? :)
Svar: Sämsta: absolut när det regnar på honom och när man ska spänna sadelgjorden ;) bästa: Att äta... och att bli kliad vid svansroten!

Vad är dina hästar för raser ?
hur gammal var du när du började rida ?
Vad heter dina hästar ?
och hur många hästar har du ?
hur gammal är du ? :D
Svar: Jag har bara en häst, Catago "Tage", som är ett danskt halvblod. De andra hästarna jag skriver om/rider är mest ridskolehästar från VoRF. Jag började rida relativt sent, när jag var 11 år och nu är jag 18 år :)

Vad är din största dröm?
Svar: Shit vilken svår fråga(men bra)! Att bli tillsammans med Zac Efron... nej jag skojade bara. Men ärligt talat så har jag faktiskt ingen aning, förlåt ^^ Men en sak som är säker är att jag vill skaffa familj och ett fint hus. Det är väl en bra dröm!?

Högsta du nånsin hoppat ? :)
Svar: Jaa, jag är verkligen ingen hoppryttare, och jag är för feg för att våga hoppa högt. Men 120 cm har jag i alla fall tagit mig över några gånger ^^

Vad är friatiden?
Har du några roliga och bra tips att dela med dej av från Vorfs US? Aktiviteter m.m?
Svar: Fria tiden är ledig tid i ridhuset mellan ridskolelektioner, då vi privatryttare kan rida. I VoRFs ungdomssektion har vi endel populära aktiviteter. Förutom de uppsuttna aktiviteterna som drar mycket folk(typ minihoppning och minidressyr) så har vi väldigt populära pärlkurser. Vid våra pärlkurser tar vi hit en tjej som har mängder av fina pärlor och hon hjälper barnen att göra egna armband och pannband till hästen mm. Skitsnygga grejer verkligen! Nu ska vi även snart ha en kurs för föräldrar i stallet, där de kommer få en grundutbildning i hantering av hästarna i stallet mm, så att så många som möjligt kan hjälpa sina barn. Det är en bra grej som jag tycker att fler klubbar borde ta efter! Sedan brukar även våra filmkvällar vara populära aktiviteter. Det bästa man kan göra är kanske att fråga eleverna vad just de vill ha för aktiviteter :)

Hur många läsare har du i genomsnitt per dag?
Oj, det är väldigt olika! Men nu det senaste har jag haft mellan 100-200 läsare/dag. Dock är mitt besöksrekord betydligt större än så.
Det viktigaste för mig när jag bloggar är ändå inte besöksantalet, utan att jag underhåller mina läsare och kan hålla dem aktiva. Jag tycker att jag är bra på det, speciellt via mina debatterande inlägg som jag tycker är väldigt bra.

/ Emma

Idag var det sista omgången i div III som gällde, och Lilla edet var tävlingsplatsen. Jag red Pricken, och Anna red Tage.

Dagen började ju lagom bra med att ingen av hästarna ville gå på transporten. Som tur var lastade vi i god tid, så vi kom fram till tävlingen utan att behöva stressa alls.

LB:0 förklass: Han kändes inte speciellt bra på framridningen och jag fick ingen bra känsla som jag brukar få annars på Pricken. Inte så konstigt, då han var jättetrött antagligen både psykiskt och fysiskt, så han gjorde väl så gott han kunde för att slippa undan. Inne på banan gick det inte mycket bättre. Det hela började ju väldigt bra med att jag red fel väg det första jag gjorde. Jag var helt säker på att jag skulle till höger efter att jag hälsat på domaren, men i det här programmet skulle man ju rida till vänster. Jaja, bättre att rida fel i förklassen än i lagklassen! Resten av programmet kändes mestadels dåligt. Pricken dök ner i formen och kändes bara trött och degig, och jag tycker att jag kunde ridit bättre med. Trots den värdelösa känslan så knep jag den sista placeringen i den klassen på ungefär 64 %

LB:0 lagklass: Jag fick en lite bättre framridning till den här klassen. Dock var han såklart fortfarande trött och det var även jag, men vi kämpade på så gott vi kunde, och det gick lite bättre än förklassen. Jag red inte fel den här gången och han var inte riktigt lika "dykig" i formen. Någon liten miss här och där blev det såklart, men känslan var ändå lite bättre än i förklassen. Klassen kändes bättre än förklassen, men långt ifrån bra, så därför blev jag väldigt förvånad när jag vann klassen på drygt 65%.

VoRFs lag kom dessutom på en tredjeplats ! Då ska det även tilläggas att laget bestod av 3 ridskolehästar och endast 1 privathäst. Det ni! Vi kan minsann placera oss trots att vi tillhör rätt målgrupp för serien ;)

Jag är så stolt över Pricken. Trots att han hade en tilltalande dålig dag så spöar han privatekipagen som tränar varje dag! Jag har kanske ridit honom 2 gånger sen förra tävlingen, så det kanske bevisar hur grym han är. Domarna verkar ju uppenbarligen gilla honom också eftersom han får sådana bra poäng trots att dagsformen inte var den bästa...

Anna och Tage red även samma klasser som mig. Precis som förra gången blev anna grymt nerdömd. Tage gick hur fint som helst(jag blir så stolt när jag ser min häst på tävling) och ändå envisas domaren med att ge henne kanske 5 % för lite poäng. Tage fick i alla fall vara med i laget, så han fick ändå en plakett ;)

Tyvärr glömde vi kameran hemma. Så inga bilder den här gången. Kommer nog lägga upp en bild på laget när jag fått den mailad till mig, och så kanske det kommer upp film imorn eller på Tisdag med.

/ Emma 

är rosettgalna freaks! Någon mer än jag som håller med? Klart ni gör. Men varför är det då så många som väljer att åka på tävlingar där de är helt säkra på att kamma hem en rosett?

Jag kan ju ta två exempel här, och nej, jag tänker absolut inte nämna några namn.

Nu på söndag så är det sista omgången av div III dressyr, som den här gången går i LB:0 och LB:1. Div III dressyr har målgruppen "tävlingsekipage i början på sin karriär" och "ridskoleekipage"(har jag för mig), men ändå finns det så många som inte hör hemma där.
Nu den sista omgången ska två ekipage som red div II i samma serie som mig, vara med och rida individuellt. De red inte bara div II, de blev också placerade! Jag anser att blir man placerad i regional dressyr bör man kanske inte starta div III dressyr(även om det är individuellt). Rosettfreaks kallas det?

Och ett till exempel som är ännu värre! Jag red div II dressyr i våras på Tage. Det var våra första regionala tävlingar tillsammans, och för det mesta gick det bra för oss. Vi kom väl runt mitten av resultatlistorna.
Dock fanns det ju vissa som inte hörde hemma där om man säger så.
När jag tittade på resultatlistor från en regional/nationell(kommer inte riktigt ihåg vad det var) i höstas så såg jag att ett av ekipagen som ridit div II dressyr, blivit placerad i MSV A:1! Helt sjukt vad fegt. Åker och rider LB-LA på våren och på hösten blir ekipaget placerat Medelsvår A...

Ursäkta mitt språk, men jag blir så jävla pissed på sånna folk! Hur kul kan det vara egentligen? Jag anser att när man tävlar ska det vara en utmaning, och blir man placerad ska det vara en bonus och man ska verkligen bli glad och kanske lite förvånad över placeringen. Sen kanske det bara är jag, men jag åker hellre på en tävling och rider LA, verkligen kämpar och hamnar i mitten av resultatlistan, än att rida en LC och få en framskjuten placering man kanske "kunde ha räknat med".

Dock finns ju alltid sånt här folk och man kan inte göra något åt det tyvärr.

Håller ni med mig? Eller så kanske ni känner igen er på det jag skrivit? ;)

Mina "tyckt- och tänktinlägg" är helt och  hållet baserade på MINA tankar och åsikter. Jag begär absolut inte att ni ska tycka samma som mig, tvärtom. Men tro inte att bara för att ni kommenterar emot mig, ska få mig att ändra min åsikt. För det kommer aldrig någonsin hända! :)

Idag har vi egentligen hoppträning för Therese, men denna veckan är hon och tävlar utomlands(vet inte vart, för jag har lite dålig koll) så vi andra bestämde oss för att plocka fram lite hinder och hoppa själva.
Jag red tillsammans med de små ponnysarna idag, dvs 2 b-ponnyer och en c-ponny, men det fungerade bra ändå. Det enda som inte stämde var ju kombinationen, som jag struntade i att hoppa, för Tage är så duktig på det ändå.
Vi red mycket kluriga vägar och linjer, och det kändes som helt rätt övning för Tage idag.

Innan dagens träning hade jag inte hoppat Tage på kanske 1 månad, och i lördags vägrade han att ens gå över 40 cm i princip, så dagens ridpass var mest ett litet test på hur han skulle reagera, och lite för att jag skulle komma igång i hoppningen igen på Tage.

Jag kan bara säga att hoppningen ´kändes jättebra! Han var pigg från första början, hoppade riktigt fina språng och kändes ärlig. Vi fick ett par stopp, men det var då han blev för stressad och osäker, och det var helt och hållet mitt fel och jag klandrar inte honom för något av stoppen på dagens träning. Han är ju så otroligt känslig för både hjälperna och ryttarens tänk, så om man själv inte är 100 % säker på att man ska komma över hindret, så kommer man inte heller över hindret. Detta kan man ju tycka är både bra och dåligt. Man lär sig väldigt mycket, samtidigt som det är jobbigt att aldrig kunna slappna av, och även om man är osäker så får man helt enkelt försöka tränga bort det. Mental träning av att hoppa Tage? Javisst.

Är kort och gott supernöjd med både mig själv och Tage idag, och det känns himla kul!

Ska försöka köra ett hoppass nästa vecka också. Det blir alltför sällan vi hoppar Tage. Då kanske det blir lite mer gymnastikhoppning eftersom det blev mer banhoppning idag.

/ Emma

Har håltimme så jag sitter i skolan och gör ingenting, men ska snart studa miljökunskap.

Ville bara säga att jag har redan fått in massor av anmälningar till tävlingen redan, både via kommentarsfältet och mail, och ni får gärna fortsätta att skicka in era minnen! Tipsa gärna andra om tävlingen med!

Det kommer bli väldigt svårt att välja bland alla era fina historier, men jag kommer att välja de som jag fastar mest för helt enkelt. Angående de 4 gbg horse show biljetterna jag har som vinst så kommer jag att ge bort dem två och två. 
När jag presenterar vinnarna i tävlingen kommer jag även att skriva om mitt bästa hästminne! Ja, på Måndag ska det allt bli spännande.

Lycka till allihopa och no matter what så är ni alla vinnare, för ni har så härliga minnen allihopa :)

/ Emma

Nu är det dags för mig att dra igång min första tävling här på bloggen, vilket jag tycker är jättekul!

Vinster:
Förstapris: 1 rosa specialdesignat schabrak stl 17 tum värde 900 kr.

Andrapris: 1 st rosa specialdesignat sadelskydd värde 500 kr.

Tredjepris: 4-pack rosa stallpaddar storlek 45x45 cm värde 300 kr.

Jag kommer även lotta ut 4 st biljetter till Göteborg Horse show!

Tävlingsregler:

Reglerna är enkla: Du kan antingen mejla mig eller kommentera i detta inlägget om ditt bästa hästminne. Vad är det mest speciella som har hänt i ditt hästliv? Berätta din historia för mig och du har chansen att vinna dessa mycket fina priser!
Tävlingen drar igång idag och kommer att avslutas på Måndag(19/10) klockan 18.00. Då kommer vinnarna att bli kontaktade och länkade på bloggen!

Tipsa gärna era vänner om denna tävling så att så många som möjligt får chansen att vinna!

Har du ingen egen blogg måste du måste du skriva din mejl i kommentarsfältet!

Tävlingen är sponsrad av Libresse och Årets häst! Besök gärna deras hemsida, ladda upp en bild på din favorithäst och få chansen att vinna fina priser där med!

Anonym frågar:
Kan inte du förklara vad blistrigen är och gör för hästen?

Jag har fått många liknande frågor som handlar om blistringen och även haft vissa som mejlat om den. Så jag tänkte redogöra för blistringen ordentligt i det här inlägget så blir alla nöjda ;)

Emma svarar:
Blistring är ett utvärtes medel som har ungefär samma verkan som ett liniment, fast mycket starkare! Om hästen har lindrigt ont på något ställe(tex Tage som har/har haft ont i ena frambenet) så kan man behandla detta med blistring. När man har blistrat hästen strömmar blodet till det behandlade området och värmer upp det, och förhoppningsvis försvinner/lindras smärtan. Man kan märka att blistringen har verkat då hästen kan få sår på de behandlade områdena. I början när vi blistrade Tage fick han väldigt mycket sår, vilket tyder på att han har reagerat stark på blistringen och antagligen har haft ganska så ont. Nu när vi har blistrat honom ett par gången så har han inte alls fått lika mycket sår, och det är ju bra, för då har han inte lika ont längre!
Blistring går tydligen inte att köpa, utan när vi tog Tage till en kiropraktor så blev vi ordinerade detta av honom.
Mellan blistringarna kan det även vara bra att underhålla det behandlade området med vanligt liniment.

Fortsätt gärna fråga om det är något som är oklart så ska jag försöka svara på detta!

/ Emma

Haha, this is how photoshop funkar om man är grym på det. Vet att jag visat bilden på Elina nyss, men jag hade inte sett originalbilden tidigare och jämfört, och jag måste säga att jag är imponerad av Anna. Herregud, jag skulle aldrig klara av något sånt. Men sen tycker ju jag det är skittråkigt att fota och redigera bilder med, så det kanske kan bero på det.

Men, så ni kan jämföra i alla fall!

Original                                                                                           
 
Photoshop

Förresten så har Elina gått vidare till FINALEN i mountain horse ponny cup i Ljungby. Lycka till babes, ni är bäst!

/ Emma

Imorgon avgörs DM-finalen i handikappdressyr på VoRF, och jag och anna ska ställa upp som hästskötare.
Jag tänkte att jag kan ta och berätta lite vad det innebär att vara hästskötare på en handikappdressyr, och hur det går till för ryttarna.
De allra flesta handikappade ryttare lånar en ridskolehäst vid varje tävling. Om man rider egen häst får man tävla i en egen avdelning. Oftast så är det enda ryttarna vet om deras hästar de ska rida, i princip deras namn, och för det mesta får de tävla en häst som de aldrig har suttit på.

För det första ska vi som ställer upp som hästskötare göra iordning och knoppa hästarna. Innan själva tävlingen börjar för de handikappade så finns det en tid då vi hästskötare visar upp de hästarna som ska gå på tävlingen. Vid uppvisningen ropas hästarnas namn upp, och lite fakta ges om dem, så att ryttarna ska få sig en liten bild om hur hästarna är. Vi visar upp dem i alla gångarterna, och försöker helt enkelt visa upp deras bästa sida!

Efter uppvisningen brukar vi hästskötare få lite tid att bekanta oss med ryttarna och prata lite om hur hästen är osv.

Ryttarna med lånade hästar har fasta uppsittningstider, framridningstider och starttider. När det är uppsittningstid hjälper vi hästskötare dem upp på hästen, och vid framridningen är vi med och stöttar. Väl inne på banan kan det finnas vissa som vill att vi ska filma, och då får vi göra det. Man gör helt enkelt det man blir bedd att göra.

När tävlingen är slut tar vi hand om hästarna, precis som vid en vanlig tävling.

De handikappade ryttarna på lånehäst har ju inte direkt samma förutsättningar som en vanlig privatryttare om man säger så. Att bara hoppa upp på en helt okänd häst tycker jag är väldigt imponerande!

/ Emma

Ytterst få har nog missat olyckan som hände på en tävling i Kumla, då en 23-årig tjej ramlade av och blev sparkad på bröstkorgen, förlorade medvetandet och fick hjärtstillestånd. Läget är numera stabilt, men allvarligt vad jag vet(rätta mig om jag har fel, är inte så insatt) och det hela hade ju kunnat gå mycket värre.

Jag tänker inte gå in så djupt på att jag tycker att alla som rider i hoppning/terräng bör ha på sig säkerhetsväst, oavsett om man är över- eller under 18 år, orutinerad eller rutinerad, men ryttaren som skadade sig hade ju inte på sig säkerhetsväst och olyckan kanske kan bli ett "wake up call" för de som inte använder sig av väst. Men jag kan ju säga att jag skulle aldrig hoppa själv utan säkerhetsväst, antagligen för att jag har ramlat av så otroligt många gånger och det hade nog gjort betydligt ondare utan västen.

Det jag kom att tänka på när jag läste om olyckan är hur få människor som håller på med hästar som antagligen inte vet hur man ska bete sig när en olycka sker. Hur ska man egentligen göra om en person förlorar medvetandet, slutar andas, eller får hjärtstillestånd?
Själv vet jag hur man ska handla, eftersom jag har gått hjärt-lungräddningsutbildning samt första hjälpen kurs, men jag tror faktiskt inte att så många vet hur man ska göra.
Än så länge har jag som tur är inte behövt använda mig av det som jag har lärt mig på kurserna, men om olyckan skulle hända så är det himla bra att veta vad man ska göra. Ens egna kunskaper, även om man inte är någon expert, kan vara livsräddande.

När man är på en tävlingsplats ska det ju finnas utbildade sjukvårdare på plats, men en olycka kan lika gärna hända hemma på träning, och det är just därför som jag tycker att man bör veta hur man ska bete sig i en krissituation. Gå en hjärt-lungräddningsutbildning och en första hjälpen kurs och lär dig allt viktigt som man behöver veta.

Debattartikel finns på tidningen ridsports hemsida.

Mina "tyckt- och tänktinlägg" är helt och  hållet baserade på MINA tankar och åsikter. Jag begär absolut inte att ni ska tycka samma som mig, tvärtom. Men tro inte att bara för att ni kommenterar emot mig, ska få mig att ändra min åsikt. För det kommer aldrig någonsin hända! :)